Inspirerad av frågorna i Ebba von Sydows gravidbok tänkte jag ha en lite frågor och svar-stund här på bloggen.
Din bebis är beräknad att födas
26 mars
När misstänkte du första gången att du var gravid?
Det tog ett tag för polletten att trilla ned hos både mig och David. Men i somras, när jag mådde så illa och brösten värkte, började misstanken smyga sig på att det kanske inte var glutenintolerans (?) utan faktiskt en graviditet som spökade.
Hur reagerade du när du fick reda på att du var gravid?
Först och främst gjorde jag provet kl 5 på morgonen för jag vaknade till då och ville liksom kissa på stickan med bästa koncentrerat kiss. Så jag satt där inne lite yrvaken och såg hur det omedelbart blev ett + och jag var mest i chock tror jag. David väckte jag fem minuter senare med orden ”vakna, du ska bli pappa” så han vart nog rätt chockad han med. Men han var jätteglad.
Har din kropp förändrats någonting sedan du blev gravid?
Den har självklart blivit större och jag har fått lite bristningar på sidan men annars är det same old Frida.
Några cravings?
Tråkigt nog inte. Det enda skulle vara att jag drack mycket mjölk när bebisens skelett bildades och att jag ätit massvis med frukt. Men både frukt och mjölk var en del av min vanliga kost innan också.
Något du inte står ut med smaken eller doften av längre?
Endast oliver. Älskar det vanligtvis, men nu är både lukten och smaken fullkomligen repulsive.
Kändes det som att det gick fort att bli gravid, eller tog det tid?
Det gick jättesnabbt och även om vi valt att ta bort preventivmedel kom det lite som en chock att jag var gravid. Många i vår närhet kämpar med att bli gravida och därför känner jag en stor ödmjukhet inför att det gick så snabbt för oss.
Vad är det bästa med att vara gravid?
Oj, jag vet inte om jag kan svara kort på denna fråga. Jag har fullkomligen älskat att vara gravid. Det har varit så mysigt att alltid ha sällskap av en liten skrutt och graviditeten har fört min och Davids relation till en alldeles magisk plats. Även om jag kämpat med illamående och framförallt en för jäklig foglossning så känner jag mig skonad från de värsta krämporna. Det har varit härligt med den växande magen och när hennes sparkar och krumbukter äntligen började märkas och kännas var det alltid dagens bästa stunder. Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor, men jag har känt mig så tacksam och stolt över att min kropp ”gjort så bra ifrån sig”. Att allt gått bra, att bebisen mått bra och att mina värden alltid varit bra. Förutom den lilla scaren med äggvitan i kisset så har jag varit förskonad från något läskigt.
Vilka var de första du berättade för – och hur reagerade de?
Den allra första, förutom David, var min syster. Sedan mina föräldrar och sedan Davids familj. Och alla blev så himla glada och förväntansfulla. För mina föräldrar blir det första barnbarnet så det var självklart lite extra speciellt.
Favoritnamn?
Ah, vi klurar fortfarande på dem. Vi har en lång lista som vi sneglar på var och varannan dag. Jag tror vi kommer landa i rätt namn när hon kommit ut. När man får feeling för hennes personlighet.
Ville du ta reda på könet?
Ja, det ville vi båda. Men på första UL gick det inte för hon knep ihop benen mycket envist. Så det tog ett tag in i graviditeten innan vi fick reda på att det var en tös.
