Oj oj oj det var med hemskt grusiga ögon vi masade oss upp i morse. Man är ju inte direkt van vid att klockan ringer vid 6-tiden. Som små sömniga mullvadar satt vi vid frukosten i våra morgonrockar och klippte med ögonen och mumlade i mun på varann om hur trötta vi var. Men, trots denna sömnighet kände jag sådan stor tacksamhet i morse. Denna julledigheten har varit underbar, framförallt när det kommer till kärleken. Ni vet ju hur det här när man varit tillsammans länge. Man lever i sina rutiner och i sin vardag, man smågnabbar om disk och tvätt och påminner om födelsedagar, tvättider och kemtvätt som inte hämtats ut i tid.
Under julen har vi haft oceaner av tid för allt det där andra. Sovmorgnar, utflykter, tid för långa samtal eller bara att sitta tysta, nära och känna på magen. Jag har tittat på David och flera gånger golvats av kärleken. Tänk att han är min. Det är inte klokt hur kär man kan vara i någon. Efter så många år.
Den här känslan ska jag försöka bevara länge länge. Idag börjar vardagen och rutinerna igen. Sovmorgnar byts ut mot ett strikt morgontoalettsschema och långa middagar där man håller hand byts ut mot snabba 15-minuters recept men kärleken den består. Och nästa gång vi gnabbar om disken ska jag verkligen minnas den här morgonen. Hur jäkla kär jag var i denna sömniga, sovruffsiga och lite frusna mannen. Tänk att han är min.
<3
Och tänk att du är min! Det har varit underbart att vara julledig med dig och ha lite extra tid för varandra. Love