Igår var jag tillbaka hos doktorn för att göra en äggledarspolning. Jag kände mig väldigt nervös inför det hela. Det blev dock ingen spolning. Min livmoderslemhinna var för tjock och måste genom medicin stötas ut i form av en blödning. Ja, lite medicinskt och tekniskt men typ så kan man förklara det. Det hänger ihop med utebliven ägglossning och varför den har uteblivit vet vi inte. Det kan ha med min övervikt att göra. Först när den underbara doktorn sa att östrogen lagras i fettet hos överviktiga vilket kan påverka ägglossningen kände jag ett sting av skam. Det där jävla fettet liksom. Men inom någon sekund tog jag mig själv tillbaka. Den där primitiva skammen är inte mitt defaultläge längre.
Jag blir inte lyckligare, eller smalare för den delen, av att vara arg och besviken på mig själv. Det är inte heller så att vi VET att detta har med min vikt att göra. Läkaren utgår från statistiska troliga anledningar. Jag kände mig dock inte besviken av att undersökningen inte blev av. Jag har ingen stress. Det verkar som att jag har gott om ägg och jag får ju ändå ingen behandling förrän jag gått ner i vikt. Nu ska jag ta medicin, få igång en blödning och sen göra ett nytt försök om ca två veckor.
När jag satte mig i bilen hem kände jag lycka. Vilken resa jag gjort. Från den otroliga skammen jag kände inför min kropp under min graviditet och förlossning. Till att idag gå runt, ännu tjockare, och känna mig värdig. När jag kom hem stod det fotojobb på schemat. Jag skulle fotas i trosor. Avklätt med valkar, gropar och bristningar. För några år sedan hade det inte gått. Jag hade varit så färgad av läkarbesöket att jag avskydde min kropp. Idag gick fotograferingen så sjukt bra. Jag kände mig som en supermodel of the universe. Stark, positiv och hoppfull.
Min läkare är underbar. Jag frågade vad jag skulle göra den närmsta tiden. Om jag skulle använda ägglossningtest, när vi bäst ska ha sex och om hur jag ska veta om det finns ägglossning eller inte. Hon log mot mig, ja, man ser det på hennes ögon fast hon bär mask. Hon sa att nu ska jag bara njuta av livet, försöka gå ner i vikt på ett snällt sätt och älska med min man när andan faller på och inte enligt något schema.
Jag är otroligt taggad på denna vecka! Det ska vara sol alla dagar. Jag har planerat in härlig trädgårdstid, härlig träning och planerat en grymt god veckomatsedel. Jag ska förvisso gå till doktorn idag för något som låter allt annat än bekvämt, äggledarspolning (!). Men jag tänker att inget är värre än stunden jag vaknade upp efter operationen efter min förlossning. Kan jag överleva det kan jag definitivt klara detta. Hemmet doftar av signaturdoften, tvättstugan fick sig en rejäl omgång i helgen och alla träningskläder är tvättade och redo att användas. På torsdag ska jag på coronaanpassat event och bo på hotell! Japp, jag är supertaggad på veckan. Vi börjar med ett riktigt inspirerande och härligt veckonytt.
Först ut är denna kjol från Lindex. Den är på REA så om din storlek finns kvar så måste du löpa och köpa!
Nyheterna från Carin Wester för Åhléns är SÅ fina! Men det är K-A-T-A-S-T-R-O-F att allt bara går upp till storlek L. Alltså snark! Varför just stanna på L? Detär ju bara tramsigt! Om jag kunde bära L hade jag dock defintivt haffat denna retroinspirerade beiga bikini (adlink), den brunmönstrade kaftanen (adlink) och den limegröna magiska baddräkten (adlink).
Wera har också fått in massa härliga sobra nyheter. Här går storlekarna iallafall upp till XL vilket man ju får vara glad för. Den bruna baddräkten (adlink) MÅSTE jag köpa! DÖÖÖÖR! Varför inte matcha med en svart stråväska (adlink) och sen byta baddräkten mot det perfekta baslinnet (adlink).
TRENDALERT!! Det är nu som trätofflan blir IT-skon number one! Det är min spaning och jag är så pepp! För här i Skanör finns skanörstofflan som typ alla med lite självrespekt har hemma. Det är en trätoffla som det är målat blommor och gäss på (?). Det ÄR en grej här nere! Så på med den hederliga trätofflan och glid genom sommaren som en riktigt modequeen!
Jag älskar Ida Sjöstedt och drömmer om att få bära hennes klänningar med volanger, spetsar, lager, glitter och stjärnor. Hon är ett geni! Men åter igen, storlekarna går bara upp till storlek 42. Jag har ofta tänkt att när jag är storlek 42 så ska jag definitivt köpa en maffig långklänning. Nu tänker jag mer såhär, varför gör Ida inte bara en plussizekollektion!? Har du storlek 42 eller under vill jag dock slå ett slag för denna magiska klänning (adlink).
Varje sommar önskar jag att jag har en enkel, benvit, kabelstickad tröja att slänga på över sommarklänningen. Jag har hittat THE ONE och du hittar den här (adlink).
Ja må vara en förespråkare av att se allt man redan har men om jag ska vara lite ärlig så tycker jag vårt bibliotek är fett omysigt. Så trista möbler, superstökiga bokhyllor, inga luckor och bara för mycket färger. Det ger inget rofyllt intryck. Så jag går och längtar efter att kunna renovera där inne och platsbygga en bokhylla. När den är på plats vill jag sätta det här MAGISKA bokstödet på plats. Som ett smycke i bokhyllan. Den kommer givetvis från Svenskt tenn.
En positiv sak med denna pandemi är att alla de som lider av FOMO (fear of missing out) fått en påtvingad paus. För nu har ingen gjort något som man är rädd att missa. Men trots detta så kan vissa fortfarande lida av FOMO. För nu jämför vi oss med allt vi ser på sociala medier. Folk kanske inte reser, festar och lever som förut. Men istället gör folk i ordning sina trädgårdar, renoverar hemma, påbörjar hälsoresor, utvecklar nya fritidsintressen. Och du sitter där på andra sidan telefonen och blir stressad för att du inte gör just det som de gör. Att de har något som du inte har, att du blir sist på bollen och att du MISSAR något!
Jag led förr av så mycket FOMO! Det gjorde att jag tackade ja till så många saker fast jag egentligen inte ville. Men känslan av att alla upplevde allt utom mig blev så himla jobbig. Idag lever jag efter JOMO (joy of missing out). Jag tycker så mycket om att inte ha fullspäckat schema, att njuta av min familj och våra middagar och träffar, att jag har tid att bara läsa, att vi kan hitta på grejor med Estrid.
Men hur ska man veta om man lider av FOMO? Jo, jag tänker såhär.
Har du en rädsla av att du ska missa något. Att om du tackar nej så kanske just den DÄR grejen händer och du är inte där och upplever den. Det blir en stress av att du missar att göra och uppleva det som “alla andra gör och upplever”. Det kan också vara att du har ett behov av att tillfredsställa alla. Att om du säger nej är du tråkig och en partypooper. Kanske du låter din telefon gå före din familj. Du måste hela tiden scrolla dina sociala medier för att se vad alla andra gör så att du inte missar något viktigt. För vissa är FOMO att man säger “ja” fast hela kroppen skriker “nej”. Så var det för mig under tonåren när det var dags att gå på disco. Jag ville så gärna bara stanna hemma med mina föräldrar och ha myskväll. Men rädslan att missa något LIVSVIKTIGT och inte kunna vara med i snacket på måndagen fick alltid trumfa.
Många blir väldigt stressade när de tittar på sina sociala medier. Det känns som att alla gör allting prick hela tiden utom just du! Men det är inte så. Folk lägger upp sina finaste stunder på sociala medier. Och i ditt huvud blir det en enda massa av att alla ju bara måste ha bara finaste stunder hela dagarna. Du följer också olika typer av konton. Det inredningskontot som har det SÅ fint hemma. Träningskontot med tjejen med en kick-ass body. Modekontot med kvinnan som har den lyxiga, dyra och perfekta stilen. Lifestylekontot med en mysig influencermamma som har hela dagarna på sig att fixa hemma och gör allt det under en hel dag som du sen tror du bör fixa på två timmar på kvällen. Vi glömmer att träningstjejen kanske inte har så spännande garderob. Att lifestylekvinnan inte tränar så mycket. Modetjejen lägger kanske sina pengar på mode och har det inte så härligt hemma. Men åter igen, i våra huvuden blir det en enda gröt av att ALLA har ALLT prick HELA TIDEN!
Mina VÄRSTA FOMO-person är den som väntar med att tacka ja för att se om något mer spännande eller roligare kommer dyka upp. Alltså usch, vilket förfärligt beteende. Det är så djupt respektlöst för man håller den inbjudande personen på halster. Och uppskattar faktiskt verkligen inte personen som bjuder in för man hetsar istället efter det coolaste och creddigaste. Men vet du, FOMO kan faktist leda till att du missar något som faktiskt är viktigt. Milstolpar i livet, barnets glädje när hen gjorde fotbollsmål men du satt med näsan i telefonen och en ledig förmiddag som spontant blev en utflykt där du hittade din bästa butik.
Vill du släppa din FOMO en gång för alla? Då gör du såhär.
Inse att du har ett problem därför att du väljer att låta ditt beslutsfattande styras av rädsla istället för glädje. Våga ta en stund och tänk på ditt svar innan du meddelar det. Tackar du ja för att du vill, för att frågan får det att spraka till i magen. Eller tackar du ja för att du är rädd att du ska missa något? Börja låta dina beslut komma från en plats av glädje.
Njut av nuet. Längta inte hela tiden bort. Tänk på att varje gång du säger ja så säger du samtidigt nej till något annat. Varje “ja” är inte positivt för dig. Njut av att du säger nej. Det är en hyllning till din förmåga att lyssna inåt på dig själv. Ta en paus från scrollandet om allas “perfektion” där får dig att glömma bort att se allt det du redan har.
Festen är där du är! Ja, nu har vi ju inga fester. Men det här går att applicera på allt. Om du tänker att alla andra har det mysigaste hemmet, kom ihåg, det mysigaste hemmet är där du är. Om alla andra har en kick-ass hälsoresa så är din hälsoresa där du är. Ditt hem och du ÄR festen!
Du är på den plats du är menad att vara på just nu. Denna mening säger jag till mig själv när jag blir stressad över andra eller annat. När jag märker att jag är frustrerad, längtar bort eller är missnöjd. Då stannar jag upp och vågar tro på att jag är på den plats JAG är menad att vara på just nu. Då spelar det ingen roll var andra är på sina resor för jag själv är på precis rätt plats på min resa.
Disconnect! Släpp telefonen och njut av livet.
Sakta ner! Du behöver inte vara allt på en och samma gång. Du behöver inte göra allt på en och samma gång. Var sak har sin tid. Njut av att planlöst kunna åka på en bilutflykt med varken mål eller tidspress. Njut av att kunna påta timmar i trädgården för du måste inte göra något annat. Njut av att sitta och pärla med ditt barn en förmiddag för allt annat kan faktiskt vänta.
Mors dag är coming up och du känner mig, jag vill fira allt som går att fira! Behöver du tips på vad du kan köpa till en morsa i ditt liv, eller önska dig, eller kanske köpa till dig själv för att verkligen fira och uppmärksamma hur du rockar som mamma? Här har jag samlat det jag tycker varje mamma är värd!
Igår var vi och gjorde ett nytt försök hos en fertilitetsläkare. Denna gång hade vi verkligen kommit rätt och fick träffa både en läkare och en sjuksköterska. Fick jag frågor om min vikt? JA! Var det mycket prat om vikt? JA! Kände jag mig ledsen en enda gång? NEJ! Jag kände mig fantastisk efter läkarbesöket. Så glad, positiv, motiverad och peppad! Jag sa till läkaren det jag hade planerat att säga, nämligen att jag är medveten om min vikt och hur den spelar roll inom ramen för en sådan här process, men att jag önskar att våra problem utreds på fler sätt än kopplat till min vikt. Och svaret på detta var att vi givetvis skulle få all möjlig hjälp och den totala utredningen.
Nu är vi inne i ruljansen och ska göra en utredning på varför vi inte fått ett syskon till Estrid. Vi fick massor av information om vad som kan vara problemet och kommer få göra en full utredning. Givetvis talade vi om min vikt av den enkla anledningen att vi kommer inte få någon som helst behandling så länge mitt BMI är över 35. Och just nu är det på 39. Jag kände ingen skam eller skuld. Jag fick information på ett sakligt sätt och förstod att det ingår i läkarens medicinska skyldighet att berätta de här sakerna för mig. Så konkret vet jag att jag måste gå ner 13 kilo för att nå BMI 35. Det är först i augusti som resultatet på Davids spermieprover kommer meddelas och den tidsutdräkten gör mig ingenting alls. För 3-4 månader är precis vad jag behöver för att nå, eller åtminstone komma nära, BMI 35.
Jag har oroat mig en tid för att jag fått ett bakre framfall efter min sfinkterruptur. Min läkare undersökte mig och sa att ja det finns ett litet framfall men som med knipövningar inte ska ställa till besvär. Jag hade också många äggblåsor och ingen vet varför, men jag kände mig mäkta stolt över min ena äggblåsa på 14 mm! Det kan vara så att jag inte har ägglossning regelbundet vilket kan vara kopplat till min övervikt. Men återigen så kände jag ingen skam för jag kände att läkaren tar ett helhetsgrepp om mig och aldrig en enda gång snöade in på min vikt. Nu vet jag konkret vad som ska göras. Och antingen går jag ner i vikt och vet att jag gjorde vad som krävdes. Eller så går jag inte ner i vikt men då kan jag inte heller gnälla över att vi inte fick prova all behandling som erbjöds.
Jag bar detta till läkarbesöket. Och när både sjuksköterska och läkare ger komplimanger för ens outfit då VET man att man har kommit till läkaren och syrran som the ONE för mig! Anledningen till att vi går privat är eftersom vi inte kan få offentlig vård eftersom vi redan har ett barn. Det innebär att utredningen kostar samma patienttaxa som i offentlig vård, men om vi sen behöver gå vidare med IVF eller annan behandling så bekostar vi det själva. Så det är ingen skillnad på själva vården, utan det handlar om reglerna kring att de som inte har några barn alls prioriteras. Likaså äe BMI-gränsen vid offentlig vård på BMI 30. Och det är för att ju “bättre normalvikt” en kvinna har desto bättre är hennes möjligheter att få en lyckad behandling. Eftersom skattebetalarna bekostar den offentliga vården har man ett lägre BMI medan det inom privatvård handlar om att jag som patient bekostar det själv och då är medveten om att jag tar risken att göra behandling vid ett högre BMI. Jag kommer sträva efter att nå BMI 30, men just nu är fokus på 35. Ett steg i taget liksom.
Jag har givetvis spenderat väldigt mycket tid på att tänka på hur jag ska gå ner i vikt utan att gammalt skit kommer tillbaka. Och jag har en plan. Jag är osäker på om jag ska dela den med er eftersom det är så lätt att det spär på dålig självkänsla, jämförelse eller att man tar min plan som ens egen. Jag tror jag kommer säga såhär. Jag kommer röra på mig mer än innan. Jag kommer tacka nej till en del som jag tidigare ätit. Jag kommer prioritera lördagsgodis framför annat snacks. Jag kommer hålla koll på energin jag stoppar i mig. MEN, och detta är den STORA skillnaden. Jag är på en helt annan mental plats nu där dessa bitar känns som en utmaning men inte som ett straff. Idag är jag så mentalt stark att jag faktiskt känner att jag inte kommer vara en slav under allt eller inget, jag kommer kunna se framgång som mer än numret på vågen och jag lever idag som kvinnan jag vill vara hade levt imorgon.
Jag har en kompis som ska göra en egen hälsoresa och vi kommer, så länge vi har en positiv inverkan på varandra, att peppa varann och göra detta ihop. Jag vill dela det fula med någon. Skammen som blossar upp när man känner hur man med nöd och näppe får plats i flygplansstolen. Hur usel man känner sig när inget från ens senaste onlinebeställning passar. Ja, ni vet det där som ni också förstår. Jag kan alltid prata med David, men han förstår inte så som ni förstår.
När vi kom hem från läkaren stod plommonträdet i full blom. Ute lös solen, himlen var knallblå och temperaturen mätte 20 grader. Och jag känner hopp. För oaktat om det blir barn eller inte så vann jag något stort på läkarbesöket. Trots samtal om det som förr var det fulaste i mitt liv satt jag där avslappnad, inlyssnade, positiv och glad.
Åh, vilken underbar dag! Jag vaknade till en solig dag och en solig unge. Jag rivstartade morgonen med jogg i morgonsol och shorts och vid nio var jag duschad och hade ätit frukost. Nu sitter jag här med en kopp kaffe och känner mig riktigt inspirerad! Idag ska vi träffa fertilitetsläkaren och jag känner mig faktiskt trygg. Imorgon kommer ett inlägg med mina funderingar från dagens läkarbesök.
Denna blus är helt magisk! Så sval och elegant och perfekt för den varmare tiden som kommer nu (adlink).
Jag har ju påbörjat en viktresa nu och jag har faktiskt ett plagg som motiverar mig. Och det är att jag så gärna vill ha en blus eller klänning från by Malina. Tycker de är helt sagolika. Denna hallonrosa blus är ju som en dröm! (adlink).
Älskar bermudashorts! Så trendigt för sommaren! Och perfekt för er som får lårskav av för korta shorts! Trendig och bekväm! Kan det bli bättre? Dessa shorts kommer från H&M och finns här (adlink).
Här är ännu en dröm från by Malina! Detta måste vara den mest perfekta sommarklänningen! jag blir helt förälskad! (adlink).
Estrid är hemma hela veckan, utanför fönstret har det regnat non-stop i flera dagar, vi är inomhus och är ruskigt understimulerade och jag har massa våriga/somriga fotograferingar att göra utomhus. Snark på detta! Men, jag hetsar inte upp mig för det går inte att göra något åt situationen. Jag kan varken kontrollera vädret eller coronasituationen på Estrids förskola. Jag gör det bästa av situationen, bakar, gör egen glass, tillåter mycket iPad-tid och ber ödmjukt vädergudarna om sol imorgon. För då behöver jag det VERKLIGEN!
Det är dock fridfullt att veta att snart är vi här. Med utslagen syrén, badande barn med klapprande tänder och blåa läppar, sommarklänningar och hela utomhusdagar, shorts och sandaler. Snart är vi där. I väntan pysslar jag med mina plantor som har förvandlat köket till en djungel, dricker te och läser böcker.
Du vet hur du älskar ditt barn. Sådär villkorslöst! Det spelar ingen roll vad ditt barn gjort eller sagt, hur den ser ut eller vilka kläder den vill bära. Du älskar detta barn ändå. Djupt, bottenlös kärlek. Tänk om du skulle sträcka ut samma villkorslösa kärlek till din kropp. Då skulle du aldrig beröva dig från livets glädjeämnen mer. Du skulle inte undvika sol och bad, resor, semesterfirande, fysisk aktivitet, snygga kläder eller fysisk närhet. Istället skulle du blomstra! Din kropp gör så bra hon kan. Hon gör allt för att hålla dig vid liv. Trots all skit du utsätter henne för. Trots all skit hon tar emot från dig. Hon fortsätter kämpa. Du ger henne för lite mat eller för mycket, du plågar henne med för lite sömn, för intensiv träning eller för mycket stress. Trots detta kämpar hon varje dag och varje natt för att hålla dig vid liv.
Om du skulle ge din kropp ovillkorad kärlek skulle du ge dig själv tillåtelse att leva nu och inte vänta tills din kropp såg ut på ett annat sätt. Med denna tanke i huvudet vill jag presentera årets absolut finaste badkläder. för jag vet att ni frågat mig hur många gånger som helst om jag inte kan tipsa om badkläder. Och inget ger mig större nöje! Här kommer 20 stycken helt amazing badkläder.
Senaste kommentarer