Nu har det gått tre veckor. I början av vecka tre var det kämpigt. Jag kände mig hungrig, matt och yr. Jag kände att om det kommer fortsätta på det här sättet var jag beredd att kasta in handduken. Innan jag kastade mig ner i tyck-synd-om-träsket så tog jag ett steg tillbaka och analyserade situationen. Jag hade inte känt såhär de två tidigare veckorna, var något annorlunda denna vecka? Och givetvis var det så. Jag hade PMS och inväntade att om en vecka få min mens och jag hade slarvat med vattnet och inte druckit så mycket som vi ska göra. Jag ökade på vattnet och mycket riktigt det blev genast bättre.
Dagen efter att jag fokuserat på vattnet var jag fit for fight igen. Och nu är jag tillbaka på banan och känner att det här fungerar hur bra som helst. Oavsett vad för livsförändring man gör är stödsystem så himla viktigt. Och jag har verkligen verkligen fått känna på det. David är otroligt stöttande och lagar i princip all mat och så fort jag ber honom att göra mellis till mig så fixar han. För jag har en tendens att bortprioriterat dem och det får jag inte. Det är så himla viktigt att jag äter alla mina mål om dagen för att hålla blodsockernivån stabil. Och min familj! Mamma, pappa och syrran är så taggade att träna med mig. Det gör att träning har blivit riktigt kul för vi gör det ihop. Pappa tar inspiration från mina träningspass och tar in vissa övningar i den träning han är ledare för. Det känns bra. Som att jag kan tillföra något inom träningsvärlden. En ovan känsla för mig. Men som känns väldigt väldigt bra.
Jag har fått blodad tand på träningen när jag märker att det ger resultat. Jag känner mig starkare och att jag har bättre flås. Jag längtar efter annan mat. Men jag känner mig inte förfördelad. Jag accepterar att det är såhär det är nu och att jag kan välja. Jag behöver inte göra det här, men just nu vill jag. Och nu känner jag att jag snart gjort halva utmaningen och det gör mig sjukt taggad att se detta i mål. För att korsa mållinjen med vetskapen om att jag klarade det kommer göra under för mitt självförtroende.
Klockan är 17.oo och jag sitter fortfarande inne i biblioteket. Estrid är i trädgården och övar på att stå på händer och David gör middag. Det blir liksom livsbloggning idag. För denna dagen har gått i ett. Och jag älskar det! Det känns absurt att jag kan fylla mina dagar med att jobba som influencer. Att det på riktigt är ett riktigt jobb! Jag känner mig glad och tacksam! Idag hade jag ett spännande möte med en reklambyrå inne i Malmö, sen swishade jag hem med bilen för att hämta upp ett paket med en lyxväska jag köpt. Jag ska iväg vid halv sju och träna med mamma och pappa och jag längtar dit!! Jag är exakt samma som alltid men ändå så helt annorlunda. Det finns en sådan harmoni och tillförsikt i mig just nu. Och med den känslan vill jag riva av veckans veckonytt.
När vi ändå är inne på rött så måste jag tipsa om de här galet snygga byxorna! I höst vill jag bära mycket av färgkombon rött/kamel och rött/beige. Sjukt snygg!
I år gjorde vi en så himla bra och rolig grej av alla våra en triljon äpplen! Vi lämnade in dem på ett musteri! Tidigare år har jag känt att jag inte hunnit göra något av med äpplen i takt med att de har mognat och det har blivit att vi fick slänga en hel del och det kändes inte alls bra. Eller särskilt hållbart.
Vi plockade cirka 40 kilon äpplen och åkte iväg med det till Sydkustens gårdsbryggeri i Trelleborg. Där lämnade vi in alltsammans och cirka en vecka senare fick jag ett sms om att musten var klar.
Vi fick totalt 9 stycken 3-liters bag-in-boxar fulla av äppelmust. Den är pastöriserad vilket gör att den håller nio månader utan att behöva stå i kylen. Jag har passat på att samla in vackra glassflaskor så att jag nu under året kan hälla upp lite av vår egna must och ta med mig som gå-bort-present. Hur mysig grej?
Vi betalade 80 kr per bag-in-box vilket ger ett literpris på ca 25 kronor. Det känns helt otroligt värt eftersom vi fick det mustat och upptappat till det priset.
Om man lämnar in över 60 kilon så kan man få sin egna etikett på boxen. Det är målet nästa år så att det på våra bag-in-boxar står “Kummerfeldts must 2022”. Så himla härligt!
Jag kan verkligen varmt rekommendera att musta dina egna äpplen. Då får du glädje av din trädgård under hela vinterhalvåret.
Jag fick den här frågan och jag kände verkligen hur mitt hjärta brast. Det är en så sorglig men så viktigt fråga. Så pass viktigt att jag valde att besvara den i veckans fredagsvideo. Och den hittar du här.
Tack för att ni ställer så bra och viktiga frågor och för alla de fina samtal vi har med varandra.
Om vaderna inte är bekväma i höga stövlar kan du satsa på den supertrendiga modellen med boots med högre skaft. Jag älskar dessa från Alberville och har precis införskaffat dem själv.
Nu har jag gjort den andra veckan i min utmaning och tänkte ge er en liten uppdatering. Det som varit den stora skillnaden på vecka två jämfört med vecka 1 är att jag i vecka två var frisk från min förkylning och äntligen kunde träna. Den gångna veckan har jag alltså tränat varje dag. Och det har varit ganska så odramatiskt. Jag har tränat själv och ibland med pappa och ibland med övriga familjen. Det har faktiskt varit ganska roligt att träna mycket. Jag är otroligt lättad över att min ångest kopplad till träning nu är helt borta. Det är ju något som jag jobbat med långt innan jag började den här utmaningen, men som sätts på prov nu när jag tränar så ofta.
En annan utmaning är att jag varit mycket mer hungrig vecka 2 än vecka 1. Det ogillar jag starkt så jag har försökt komma fram till vad det är för hunger jag känner. Dels tror jag att jag valt lite för lätta mellanmål för den mängd träning jag gör. Så jag har ökat upp på ägg. (tvek om jag någonsin kommer äta ägg och turkisk yogurt efter detta…). Jag ska också ha mens om några dagar och jag tror att även det varit en bidragande faktor till min hunger. För jag har inte varit hungrig punkt. Utan mer hungrig på rött kött, potatis, pasta och ris. Du vet, rejäl mat! Sen har jag även svårt att få i mig mängden vatten vi ska dricka vilket givetvis också påverkar matsmältningen.
Jag känner mig dock glad och stabil i detta. Jag har inte ångest eller tendenser till destruktiva tankar. Men sen ska jag inte heller påstå att detta är helt okomplicerat. Detta är ett, i mitt tycke, ganska extremet program. Och det passar perfekt om man som jag har ett konkret, sunt och positivt mål. Men om det är en livsstilsförändring man är ute efter så tror jag på att skynda långsamt.
Två veckor in och vissa dagar känner jag att jag kan göra det här för alltid. Andra dagar känns det oöverstigligt att det är sex veckor kvar. Men som vi får höra av vår PT, en dag i taget! Något riktigt positivt som kommit ur detta än så länge är att min hy är strålande! Även så mitt humör! Jag känner mig glad, sprallig och energifylld! Estrid har, vilket var oväntat, direkt märkt om jag äter annorlunda och då är svaret fortfarande att vi äter rester (vilket iv ju faktiskt gör!) eller att mammas träningsutmaning ger mig mer muskler och att musklerna behöver lite annorlunda mat just nu. Det är alltså NOLL prat om vikt, kilon osv. I hennes värld är jag samma tjocka gosiga mamma som innan! =)
Jag har 6 kilon kvar att gå ner till vår IVF-gräns. Vilket känns väldigt bra. Vi närmar oss nästa etapp på vår resa och jag ser väldigt mycket fram emot det. Jag fick en fråga om jag kommer fortsätta gå ner i vikt efter att jag nått IVF-vikten och då är mitt svar att jag inte vet. Jag tror det kommer bli så på ett naturligt sätt. För det som gjorde mig tjock, känsloätande och sköldkörtelsjukdom. är nu borta. Men jag kommer aldrig jaga en viss siffra eller ett särskilt mått. Jag ser mest bara fram emot att leva balanserat, hålla igång träningen och kanske äntligen äntligen kunna springa en hel mil UTAN ATT STANNA ELLER GÅ EN ENDA GÅNG! Det är en dröm jag har.
En annan sak jag vill skriva om är hur fin min familj är. Det är de ju såklart alltid men i vissa hänseenden, särskilt kring träning och motion, har jag känt mig så himla utanför. Pappa, mamma och Paula har alltid tränat, tränat tillsammans och haft en träningsglädje. Och de har så gärna velat att jag skulle dela den med dem. Vilket jag inte kunnat för det var bara sådan ångest för mig. Men sekunden jag bad dem träna med mig, efter åratal av att jag tackat nej till deras inbjudningar, ställde alla upp direkt. Och det är en boost att jag är den som får leda dem i mina träningsprogram. Att vi kan dela det här och att de får mig att känna mig bra och stolt. Ni är många som vill träna med era familjer men ni vågar inte för ni skäms. Det enda jag kan säga är “var ärlig”. Min pappa vill springa med mig men jag säger nej. För jag är inte redo. Jag är fortfarande så dålig och långsam på att springa att det kommer inte kännas lustfyllt att springa med honom. jag kommer känna mig ledsen. Så i väntan på det tränar vi annat ihop. Men dagen jag ber farsan ta med mig ut på en runda så vet jag med 100% säkerhet att han finns där med löparskorna redo och en perfekt pappa-dotter-slinga att springa tillsammans.
Vet ni, jag bara gjorde det! Jag köpte den här otroligt vackra väskan från Boyy. Men jag köpte den inte ny utan jag köpte den begagnad på Vestaire collective. Jag har länge önskat mig en väska från Boyy och den jag köpte är i vackert ljusgrått läder. Jag längtar så tills jag får hem den. Här hittar du alla fina väskor hos Boyy.
Nu när restriktionerna börjar försvinna är det fler som kommer återvända till kontoret och tiden för hemmajobb är över för många. Varför inte unna dig ett riktigt snyggt datorfodral så att du får den där ny-starts-känslan som är så underbar att få med sig in i hösten.
Åh, här är min DRÖMFÅTÖLJ! Superspider i grått fårskinn. Galet magisk! Perfekt i biblioteket! Det är en riktigt dröm att ha denna hemma!
OJ vad jag läst självhjälpsböcker i mitt liv. Jag plöjde dem, gjorde övningarna och testade allt. Jag höll på med affirmationer och stod där framför spegeln och sa med inlevelse “Jag älskar mig själv”. Men kände ingenting. Jag satte små lappar med positiva budskap på spegeln men kände ingenting. Jag la ner väldigt mycket tid på dess böcker. Och i stunden mådde jag bättre, men det höll aldrig i sig. Jag började misstänka att det kanske inte låg för mig att vara lycklig. Kanske jag helt enkelt inte var gjord för det. Men det kändes samtidigt så innerligt sorgligt. Som att jag bara gav upp på livet.
För många år sedan bestämde jag mig för att ha ett ja-år. Alltså säga ja till allt som kom i min väg och det var revolutionerande i mitt liv! Då insåg jag! Självhjälpsböcker och dess övningar hjälper inte så länge du stannar kvar hemma och läser. Man måste ut och LEVA! Jag förstod att självhjälp hjälper inte om man inte samtidigt agerar.
Många som läser självhjälpsböcker tror att det är något fel på en och så läser man dessa böcker ihop om att hitta lösningen som ska rätta till allt. Men vet du, det är inget fel på dig och behöver inte bli fixad. Du ska vara precis den du är och istället fokusera på att växa som människa. Jag trodde att jag behövde bli en annan slags person för att bli lycklig. Så fel! Helt fel! Istället behövde jag bli mer mig! Mer trygg i mig. Leva livet efter mina premisser och följa mina drömmar. Att växa i mig själv istället för att ändra mig var lösningen. Helt plötsligt blev det enklare att må bättre.
Böckerna kan vara en bra idé för att få intressanta infallsvinklar och nya tankar att provtänka. Det kan vara skönt att läsa hur någon annan sätter ord på det man själv trodde man var helt ensam om. Men arbetet, det måste du göra själv. Investera i dig själv. Och do the work! Kämpa, sträva, belöna och njut! Det kommer inte komma en stund när himlen öppnar sig och gosskören sänks ner för att sakralt sjunga i stämmor samtidigt som miraklet sker. För du behöver inget mirakel. Du är miraklet och du har miraklet inom dig! Bara du börjar leva och agera.
Veckans fredagsvideo som du hittar här är en efterlängtad tutorial på hur du gör denna va-va-voomsminkning! Här listas alla produkterna jag använde (eller snarlika varianter).
Ni är många som efterfrågat tips på höstjackor och kappor och därför känns det extra roligt att göra detta inlägg. Jag har scoutat runt nätet för att hitta de finaste höstjackorna. De finns i olika storlekar, till olika tillfällen och för olika plånböcker. Gemensamt för dem alla är att de är supertrendiga. Så skulle någon jacka här inte finnas kvar i din storlek, använd den som inspiration och gå och leta upp en liknande jacka i en annan butik.
Senaste kommentarer