Slut som artist

 Kan det verkligen vara sant att det redan är fredag? I min värld är allt lite huller om buller just nu för vi sover inte så bra här hemma. När Estrid vaknade 03.20 och var pigg och glad som en lärka trodde jag att jag skulle tappa förståndet. Vid kvart i fem somnade hon om men jag låg vaken till sju. Kvart i tio väckte David mig och sa att kyrkans barntimme skulle börja om 45 minuter och ja, tuffsig och rufsig anlände jag till kyrkan och har inte riktigt kommit ikapp mig själv. Men på någon vänster får man ändå energi under dagen. Kaffe, rutiner och så glada bebisskratt gör att man håller igång. Nu, när Estrid sover, tvätten är vikt, köket röjt och lugnet lagt sig så kommer tröttheten. Hela veckan har kommit över mig och jag sitter i soffan och typ gör ljud och pekar med handen istället för att kommunicera. 

 Jag har lagt mig här på soffan och jag hör hur David gör te till mig och poppar lite popcorn och jag ska lägga mig med min bok. Ebba von Sydow och Emilia de Poret har skrivit den här modeboken ”Säker stil” och jag älskar den. Sjukt inspirerande. Och passande då jag ju ska på bloggevent imorgon och var på jakt efter den perfekta outfiten. Den fann jag i form av en klänning från Malene Birger. Grattis i förskott till mig säger jag. För ja, jag fyller ju även år på söndag. Så himla rolig helg som väntar mig och jag laddar som småbarnsföräldrar gör, genom att sova på soffan i hopp om en hel natts sömn. Vi gör så ibland, turas om att ta in på chateu soffa för en natts återhämtning. Vi är ju välsignade med ett barn som sovit så himla bra så nu är vi nog lite i chock faktiskt. 

 Bokskörden på sängbordet är redan halverat. Kafkas Processen läste jag ut först och ja vad ska man säga. Den var precis så ångestfylld som man kunde förvänta sig. Sedan läste jag Lena Anderssons utan personligt ansvar till vår bokklubb och den var precis så underbar som förväntat. Frustrerande, välskriven och fantastiskt. Hon är ett geni den där Lena. Nästa bok som nu ska påbörjas är John Williams ”stoner” då det är nästa bokklubbsbok. Jag vet ingenting om den förutom att Davids svåger sa den var kanon! Längst ner har vi Keplers ”hypnotisören” som jag försökt läsa sjuttioelva gånger men det går alltid så långt mellan gångerna att det slutar med att jag måste läsa om. 

Nu, te och popcorn och ensamtid i en lagom knögglig soffa som förr i tiden var den mest osköna soffan i mannaminne men som nu är en himmelsk plats för en sömnig morsa!