the Intouchables

Olivier Nakache och Eric Toledano har skapat årtiondets absoluta bästa film. Efter att precis ha kommit innanför dörren kände jag mig så otroligt uppskruvad att jag bara var tvungen att skriva ner mina känslor efter den här filmen. 

Efter en fallskärmsolycka blir en aristokrat helförlamad och anställer en strulig förortskille som sin vårdare. Berättelse bygger på en sann historia och filmen är alldeles sagolikt gjord. Den fick mig att skratta och gråta om vartannat. Att se hur dessa två vitt olika människor gav den andre sitt liv tillbaka kunde inte göra annat än fylla även mig med livsglädje. Filmen är så otroligt gripande att jag knappt vet hur jag ska berätta om den. Inga ord kan beskriva de känslor jag har i mig och hur denna film fick mig att se på mitt eget liv. Ni måste helt enkelt se den själva. Jag kan inte göra annat än varmt rekommendera den. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att denna film måste bli nominerad till en Oscar för bästa utländska film.

Inte bara filmen fyllde mig med energi idag utan även kvällen med min vän. Vi gick och åt sushi, babblade i mängder och såg sen denna film. Att kunna göra sådana här speciella saker mitt i veckan lyser verkligen upp min vardag. Det behöver inte vara något stort man gör utan det kan räcka med en snabb middag, lite prat och en film. Man delar något, skapar en plattform för nya diskussioner, fyller sin själ med ny energi och berikar livet. 

Livet är ju faktiskt fyllt av saker som kan berika en. Mat, musik, kärlek, relationer, samtal, litteratur, poesi, kultur, mode, resor, människor. Varför ska man välja ett liv där man inte inkluderar alla dessa impulser och upplevelser. I Stockholm gjorde jag mycket mindre än vad jag gör här i Malmö och jag mådde otroligt dåligt. Jag var vilsen, ensam och kände att mitt liv var som ett hamsterhjul. Sen flytten tillbaka till Malmö känner jag att jag har börjat leva. Jag blommar. Jag är så tacksam för detta.

Så som sagt, se filmen och berätta sen för mig vad du tyckte!