Inte ett endaste litet barr är kvar

Idag städades julen undan och lika underbart det är att stöka fram julen, lika underbart är det att städa tillbaka den. Innan julstöket är avklarat i denna blogg fram till nästa jul måste jag ju visa outfiten från julafton. Älskar omlottoppar och draperade tröjor. Världens smickrande!

Sista helgen innan man återgår till jobb. Det känns skönt och jobbigt samtidigt. Jag är rätt nöjd med ledigheten nu. Det ska bli roligt att återgå till jobb och känna att man utför något men samtidigt vet jag att jag har mycket jobb och tunga ärenden framför mig den närmsta tiden och då vill jag aldrig gå tillbaka till jobbet. Det är en svår balansgång det där mellan att ha mycket att göra och att ha för mycket att göra. Att engagera sig i sina ärenden och att ta med sig arbetet hem på kvällen. Dock känner jag hur rastlösheten har börjat gro i kroppen. Jag lever mitt liv i rutiner. Jag vill helst ha rutiner för allt och mår bäst av rutiner. När man är ledig och vänder på dygnet känner jag att en oro börjar komma. Som att tappa fotfästet lite. Därför ska det bli skönt att återgå till jobbet och få tillbaka mina rutiner. 

Nu sitter jag i soffan och istället för det juliga doftljuset har jag tänt ett blomdoftande ljus och jag har slängt ut granen och köpt tulpaner. Vågar man säga att jag är redo för vår? Jag tror det. Jag väntar på att David ska komma hem med tacogrejor och sen ska vi bädda ner oss under täckena och maratontitta på serier. Just nu tittar jag på Fröken Frimans krig, som finns här på SVTplay. Vilken underbar serie! Starka kvinnor som förverkligade sig själva, som krossade patriarkatet och som stred för att alla kvinnor skulle få det bättre. Så upplyftande! Perfekt inför återgången till arbetet. Jag vill också vara en sådan kvinna. Ihågkommen för civilkuraget och systerskapet. Allt jag gör, gör jag för mina medsystrar, i synnerhet i mitt arbete. Det är min drivkraft, att kämpa för systrarna! Se nu serien! Gärna redan ikväll!