Jag frågar dig, räcker du till lille vän? Det är en inte alls så enkel fråga att svara på. Vi lever i en tid där människor, och framförallt kvinnor, sällan räcker till. Det räcker inte längre med att vara riktigt bra, eller bra, eller till och med okej på en specifik sak. Nu för tiden ska vi gärna vara, inte bara okej eller bra, utan bäst på allt. Överallt ser vi alla dessa bilder på det perfekta. Hemmet, kroppen, partnern, karriären, det sociala livet, egentiden, sexlivet, garderoben och vänskapskretsen ska vara perfekta. Allt ska hinnas med, allt ska utövas med perfektion och inget räcker någonsin. För en kan ju alltid göra lite mer? Lite bättre?
Under en tid har jag haft en grej på jobbet som tyngt mig. Inte bara varit lite svår, eller lite jobbig, utan en grej som är så stor och tung att jag inte längre kunde känna glädje i och för mitt arbete. Allt positivt fullkomligt skymdes av detta svarta moln. Om dagarna och nätterna, på arbetstid och helg, oavbrutet tyngdes jag av denna grej. Jag funderade ofta på om jag skulle be min chef om hjälp. Be honom ta över. Men det kändes delvis som ett ofantligt misslyckande. Jag borde orka, borde kunna, annars är jag lat och en idiot och kan lika gärna börja stämpla på kassan.
Med tårarna som brände långt där bak blev det idag för mycket. Efter ett fint samtal med chefen tog han över grejen. Det blev en fysisk omedelbar effekt. Trycket över bröstet, oron och svidet i magen försvann. Jag kände mig lätt och fri. Och ingen känsla av misslyckande fanns där. Istället fanns en känsla av stolthet och glädje. Jag behöver inte vara bäst. Jag behöver inte kunna eller veta allt. Jag kan, bör och får be och hjälp.
Detta gäller för dig med. Good enough är verkligen GOOD ENOUGH. Lagom funkar bra. Några ägg i många korgar ger frid. Jakten på perfektion skymmer din utsikt och du missar hela livet. Det passerar förbi dig och varje dag påminns du om hur jävla misslyckad du är. För din kropp är fel, antagligen för tjock. Ditt hem är fult, antagligen för litet, för mörkt och för mycket IKEA. Ditt sociala liv är aptrist, antagligen har du för få vänner och för få events.
Så tro mig när jag säger, kära vän, du räcker till. Gott och väl! Du räcker verkligen till.
Räcker du till lille vän?
Du kanske också gillar...
Nytt i bokhyllan
Då jag äntligen skapat mig själv en liten läshörna, så nöjd by the way även om en fotpall börjar kännas absolut nödvändig, behövde jag även fylla på lite i bokhyllan. Okej, ärligt behövde jag inte alls det eftersom jag inte hinner läsa i samma takt som jag köper böcker. Men hey, inte ska jag väl … Continued
Hur va veckan?
Veckan som gått har ju verkligen varit prövande. Minst sagt. Trött bebis, sen bebis med ny tand, sen man med lunginflammation och sen sjuk bebis. Livet! Det är väl som de säger, det ska kännas att man lever. Jo, jag tackar ja! Vi var ju inte helt isolerade utan hann gå både på babysim som … Continued
En midsommarafton
David är på bageriet och köper gofrukost och jag sitter alldeles yrvaken här i soffan. Igår var det som bekant midsommar och idag är jag så himla trött. Men glad. Det var en fin kväll. Knytis, vänner, barn och hund i en stor röra. Min egen längtan efter hus och trädgård fick knappt plats i … Continued
Egenmäktigt förfarande
Jag är ju, som ni vet, med i en bokklubb och utöver bokklubbsböckerna så läser jag massa andra böcker. Och helst hela tiden. Ni var några läsare som ville ha ett boktips och här kommer ett riktigt bra sådant. Denna bok är fenomenal med helt tokig igenkänningsfaktor. Den isande rädslan av att ha förlorat sin … Continued
Årssammanfattning april (förlossningshistoria och förlossningsdepression)
Vilken månad april blev! Estrid Viola Svensson föddes den 3 april 2015, på Ystad BB, klockan 16.30. 52 centimeter lång och 4360 gram tung. Jag var på BB varannan dag för att kontrollera en begynnande havandeskapsförgiftning. Den 2 april mådde jag sämre och vi åkte in. Jag skrevs in och det beslutades att jag skulle … Continued
En tillbakablick
Jag har helt glömt bort att visa er bilderna från när jag och David blev bjudna på afternoon tea på Malmö Opera. Tack vare att min kära mor är teaterombud fick jag och David se ett smakprov på den nya musikalen Rebecca och efteråt äta afternoon tea på den angränsande restaurangen. Det var så himla … Continued
Tack! de måste jag tänka på ofta för att inte slukas av alla de krav som ställs på kvinnor idag.
Oerhört kloka ord!