Det bästa jag vet, det är att komma hem. Att kasta av sig kläderna och hoppa i något urtvättat, mjukt och helst utan resår. Tvätta av sminket och sjunka ner i soffan. Djupt. Äta middag framför den för tiden aktuella serien och sucka djupt och säga nu är det matkoma och sjunka om möjligt ännu djupare i soffan. Hemma är nedvarvning för mig. En lugn och trygg plats där mina rutiner sitter i väggarna. Det är så viktigt för mig med rutiner. Att varje dag möter mig på samma sätt. Att vi gör samma saker på kvällarna. Det är att varva ned. Jag tror det är otroligt viktigt att varva ned. Att unna sig att vara lite släpig vid 20-tiden, klippa med ögonen vid 21 och sakteligen släpa sig i säng och punktligt somna vid 22. Jag mår bra av rutiner. Rutinerna gör att dagens stress försvinner och just nu finns det bara en soffa, en matkoma, en älskad som gör matlåda fast att han gjort det sjuttioelva gånger i rad.
Vid 21-tiden börjar det skymma och jag går runt och tänder mysbelysningen. Bäst gillar jag vår nya belysning från Sirius som sprider det mest välkomnade ljuset. Året runt-version av julstjärnans mjuka ljus. Nu är jag nedkrupen i en nybäddad säng. Lakanen är frasiga och ögonen grusiga. Lite mer bloggande och sen ska jag fortsätta läsa min bok. (SÅ bra, kommer som boktips sen!) Först ska jag in och gratta den här tjejen som flyttat över sin blogg till den coola hemsidan/tidningen Daisy. Så stolt över dig mitt hjärta!
<3<3 <3