För några veckor sedan gick vi på vårt första vändop. Alltså ett dop där våra vänner döpte sitt barn. Det kändes så speciellt att få närvara på en sådan fin händelse, inte minst då den oftast är starkt förknippad med en händelse för familj. Då jag inte vet om föräldrarna vill att jag visar bild på det ljuvliga lilla barnet får ni ta mig på orden att han är alldeles perfekt och sagolik. Något som inte är lika sagolikt är mitt utbud i garderoben. För tighta byxor ger sammandragningar och endast gympaskor får mig att med nöd och näppe hanka mig fram. Därför består mina outfits av just gympaskor, tights och någon klänning. Det är INTE en underdrift att jag kände mig som om jag gick på dop i min pyjamas. Som jag längtar tills denna gravidkropp börjar återgå till sin normala form och jag kan handla kläder igen.
För att väga upp min pyjamas någorlunda köpte jag mig en ny handväska till dopet. En liten mullvadsgrårosa sak i läder och mocka från Filippa K. Jag älskar den medan syrran gav den betyget ”åh det ser ut som en sån väska farmor brukade ha”…
Att vara modelejon och gravid är uppenbarligen allt annat än enkelt.
Det kändes så fint att sitta där i kyrkan och se ett barn döpas med handen på magen klappandes på mitt eget barn. David och jag har diskuterat fram och tillbaka huruvida vi vill döpa krypis eller möjligen ha en namngivningscermoni istället. Oavsett, en bra början vore att bestämma vad ungstackarn ska heta. Där famlar vi i blindo, fortfarande!
I brist på egen stil bara måste jag visa upp Sara och Simon istället. Våra vänner som ALLTID är dödssnygga! Allt Sara har på sig vill jag alltid ha. Leopardklänningen! Dör! Hon ser alltid så himla dyr och lyxig ut. Sådär effortless chic som man antingen är eller inte. Det är faktiskt lite Mette-Marit över Sara tycker jag. Och ni vet väl att Mette-Marit ibland kallas Nordens Grace Kelly. Sara skulle kunna bära en soppåse och ändå se ut som a million dollars. Vissas tur alltså!? Och hur fin är inte Simon med sin lilla fluga? Fler män borde bära fluga säger jag.
