Synas men inte höras. Finnas, men gärna lite sådär i skymundan. Sitta med vid bordet men inte vara med. Ja, reglerna för barn kan vara många och diskussionen kring barns närvaro i det sociala rummet och på den allmänna platsen är het. Det ska inte ammas bland folk och det ska finnas barnlösa flyg, tåg och restauranger. Det innebär att barn ska inte få vistas bland andra vuxna, men sen om barnen beter sig illa bland vuxna så är det också fel. Men om man måste leva undangömd, hur ska man då veta vad som är rätt och fel och vad man ska göra i olika situationer?
Jag tycker verkligen att föräldrar har ett stort ansvar i att uppfostra sina barn och lära dem att respektera sina medmänniskor. Men om barnet aldrig får träffa sina medmänniskor, för att barnet är förvisat tillbaka in lekkammaren, hur ska barnet då göra verklighet av teorin. För mig är det självklart att vilja ta med Estrid på en mängd olika platser. Restauranger, biografen, teatern och semesterorten. Jag kommer göra mitt bästa för att hålla henne nöjd, glad och tillfreds men att hålla ett barn tillfreds blir inte lättare av att andra vuxna tittar åt ens håll, suckar och demonstrativt flyttar på sig. Barn är människor och människor låter. Istället för att tysta barn hade jag hellre sett att man lade den energin på att tysta vrålande fotbollssupportrar som väller fram i vår stadspark. Eller skrikande fyllgubbar som står utanför Konsum och skrämmer slag på barnen. Men det handlar ju om vuxna män och de har tydligen carte blanche i att låta.
UPDATE: Hittade precis den här fenomenala krönikan på typ ämnet. Läs!
mitt fokus låg mer på att det ofta är män i allmänhet som tar mycket plats i det offentliga rummet. De låter och tar verbal och fysisk plats. Och för dessa män ska toleransnivån alltid vara mycket hög. toleransnivån för barn är så himla mycket lägre. Att du sen tycker mitt inlägg var "en sunkig debatt" ja, det vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta. Självklart ska barn inte bete sig illa men ett barn som beter sig bra och låter i form av skratt, fniss och lite bus som hör barndomen till, det barnet anses störa de vuxna och det tycker jag är fel. Såklart finns det kvinnor som beter sig illa men jag menar att det ändå i stor utsträckning är män som tar all plats i det sociala rummet.
Det finns väl ingen som tycker att det är ok med missbrukare som stör? I min omgivning har HEN i form av vuxna inga frikort. Tycker det känns som en ganska sunkiga debatt att ställa barn och gubbar mot varandra. Naturligtvis ska man kunna ta med barn överallt om man som vuxen är beredd att ta ansvar för sitt barn och visa, förklara och lära. Tyvärr är det många vuxna som är mer intresserade av sin smartphone. Ett barn som härjar utan gränser stör lika mycket som en vuxen utan gränser. Hänsyn borde vara ledordet för alla och det lider samhället brist på idag. Dessutom är det inte bara gubbar som beter sig illa. Kärringarna finns där oxå och beter sig illa.