Här kommer en tillbakablick på en underbar sommarkväll tidigare i sommar. Stephanie fyllde år och vi firade med god mat och tårtor på deras lummiga ljuvliga innegård. När jag ser tillbaka på denna sommar så inser jag att den varit perfekt. Även om vädret varit trist så har det på många sätt varit underbart. Perfekt väder när man har en sprillans ny bebis och en perfekt sommar som delats med en grupp vänner jag äntligen landat i. Jag har under hela mitt liv haft intensiva och flyktiga vänskaper, stundtals med människor som inte ens varit särskilt snälla. Inte ens mot mig. Jag insåg tillslut att jag inte längre litade på vänner. Jag oroade mig alltid för vad de tyckte om mig, om jag varit för mycket eller för lite, om de skulle komma när de sa och göra det de åtagit sig. Kanske självklart för er, men inte alls särskilt självklart för mig. Nu har jag verkligen äkta vänner. Som jag gråter med, skrattar oändligt med och som tar mig precis som jag är.
Fina människor! Gabbi och Anders! <3
Mina bästa personer! <3 och bästa vänner! En liten trio på tre musketörer som håller ihop i vårt och torrt!
Stephanie och hennes kille Wille bor i en alldeles fantastisk drömsk och magisk lägenhet! Exempelvis har de ett mörkt lila badrum vilket bara är fenomenalt! De är så innerligt fina människor. Snälla, goda och faktiskt så måste Stephie vara den absolut med snälla jag någonsin stött på!
En perfekt sommar behöver inte innebära bra strandväder. En perfekt sommar kan också vara att landa på den plats där man hör hemma bäst. Både geografiskt men också själsligt!
först och främst! grattis till oss att livet blev så jäkla härligt för oss! <3 rensa ut de gamla kan ibland vara livsnödvändigt! och visst är det en skön känsla att ha fått landa lite? Som att det är lite enklare att andas!
Åh vad jag kan känna igen mig i det där! Det är först nu, när jag fyller trettio om en månad, som jag verkligen känner att jag börjar landa i mitt liv. Jag roade mig med att gå igenom kontakterna i min telefonbok på mobilen häromdagen, och förutom mina affärskontakter hade jag verkligen bara fina vänner däri. Personer som jag verkligen kan vara mig själv med och som gillar mig för den jag är. Människor som jag kan dela i princip allt med! Det är en rätt fantastisk känsla att de som inte hörde hemma i mitt liv och som bara tog mer än vad de gav inte är där längre. Jag känner verkligen att mina vänner är min familj. De skänker trygghet, kärlek och livsnjutning. Nu är det bara andra delar av livet som ska falla lite mer på plats men jag känner mig verkligen lyckligt lottad och är i princip där jag önskar att jag skulle vara i livet när jag lämnade "twenty something". Härligt att få höra att det finns fler som hittad hem! KRAM!