Davids semester är nu slut. Jag står lite paff och undrar i tusan tre veckor kunde flyga förbi så fort. Jag är minst lika förbluffad över att vi är mer trötta nu än innan hans semester. Det kan vara som Cecilia Blankens skrev att i vardagen tar man sig egentid på ett annat sätt och under semestern ska man vara igång hela tiden och vara med varandra. Jag är och har alltid varit en sucker för höstterminens start. Allt är nytt, man är utvilad och nu är det dags för omgruppering och i år känner jag likadant. Även om vi har flera sommarveckor kvar börjar jag ändå få det där pirret. Höstpirret. Och jag älskar det! Jag har upplevt våren och sommaren med min lilla bebis. Snart ska vi uppleva hösten tillsammans. Allt är hennes första, vårt första. Det är så skört och fint alltsammans!
Solen lyser över Malmö och vi ska njuta av den här sista dagen. Det kanske blir en solig promenad vid vattnet, kanske en god middag ikväll, kanske en film. Men oavsett vad vi gör så gör vi det ihop. Men sen ska det blir bra jäkla skönt att få tillbaka våra normala morgonrutiner! Det finns bara så många gånger man, med värdigheten intakt, kan flåsa in i nyckelhålet till toan och säga att man skiljer sig om man inte får komma in och kissa för typ två minuter sen!
