Hur va veckan?

Veckan som gått har ju verkligen varit prövande. Minst sagt. Trött bebis, sen bebis med ny tand, sen man med lunginflammation och sen sjuk bebis. Livet! Det är väl som de säger, det ska kännas att man lever. Jo, jag tackar ja! 

 Vi var ju inte helt isolerade utan hann gå både på babysim som kyrkans barntimme. Jag hade datenight med David som blev inställd och istället fick jag gå på date med Sara H och det vart både sushi och top hat på operan. Och jag njöt! Att återigen få sjunka ner i teatermörkret, skratta, gråta och spana på kulturtanter gjorde mig gott då detta är en av mina absoluta favoritsysslor i hela världen. Jag hade även bebisdate med min bloggläsare Caroline och hennes son. Då någon var kameraskygg fick kameran stanna i väskan, men ni får ta mig på ordet att det var trevligt. Dock blev fikan kort då Estrid beslutade sig för att med full kraft ”testa sin röst” så att Carolines son blev rädd och började gråta och då blev lilla Jacob, den lilla nyponrosen, smittad av sorgelåten och började gråta han med. Det tåls att säga att vi satt vår sista fot på Melvins tills barnen minst tagit studenten. 

 Veckan har inte bara varit prövande den har också gått i firandes tecken. Estrid fyllde ett halvt år, vi köpte hus och min älskade morfar fyllde 80 år. Estrid fick en slant av min morfars bror och på  Berlinertyska tryckte han min hand och sa att slanten ska sättas in på ett konto och gå till Estrids framtida studier. Alltså hjärtsnörpen då! Att jag mentalt redan använt pengarna på en ny väska till mig själv berättar jag dock aldrig för någon. Den väskan får helt enkelt skramlas fram på annat sätt. 

Gud, jag blir matt bara jag rabblar upp denna vecka. Tur att jag imorgon åker två dygn till Ystad saltsjöbad på höstkonferens med Malmö stads tre skolnämnder. Jag kommer lämna middagen först, bädda ner mig i de svala hotellakanen och läsa min bok. Sen, efter konferensens slut på onsdagen, har jag bokat in mig på en massage. Vilket genidrag va!?