Jag ska inte vara så klyschig som att säga att jag ångrar ingenting, för det gör jag. Jag är en orolig själ som lätt ältar och funderar och då ligger det nära till hands att ångra. Jag försöker numera bli bättre på att släppa och gå vidare. Klart man gjort massa dumheter som med facit i hand är något att ångra. Men misstagen och felstegen har ju också gjort en, förhoppningsvis, lite klokare.
Det jag framförallt tänker är att leva livet så att jag inte behöver ångra så mycket framöver. Jag är livrädd för att ligga på min dödsbädd att ångra att jag jobbade för mycket, inte la min tid på Estrid eller att jag glömde bort att vårda min relation till David och andra jag håller kär. Jag lägger därför min tid på att fokusera på att minimera att göra fel i det som är viktigt. Det blir då minst lika viktigt att inte lägga tid på att ångra små skitsaker som en dålig dag, något man åt eller inte åt, en dum kommentar man råkade fälla osv. Jag säger inte att man ska vara elak. Jag säger bara att man gör fel, ber om ursäkt och sen kan man gå vidare. Då orkar man engagera sig i det som verkligen spelar roll.
