Tankar kring kroppsideal

I hela mitt liv har jag haft tankar kring min kropp som upptagit enorma mängder tid, för att inte tala om den energi som gått åt. En del av alla dessa tankar kom från de umgängen jag hade. Tjejer som alltid pratade om mat, vikt, utseende, egna kroppen och andras kroppar. Kompisar som alltid recenserade varandras och andras utseende. Fin, ful, snygg, äcklig, för smal eller för tjock. Det kritiks bedömandet gjorde mig osäker. Vad sades om mig när jag inte var där? Någonstans i denna röra började kroppsidealet kopplas till självvärdet. Tjock var inte bara tjock, det var värdelöst, en äcklig latmask som lika gärna bara kan försvinna. Smal var inte bara smal, det var lyckat, en A-människa som förtjänade bara det bästa. Och så fanns det inget där emellan.

Jag har varit smal, tjock, smal och tjock och så mitt emellan. Aldrig har jag varit nöjd. Aldrig har jag haft en bekymmersfri syn på min kropp. Förrän nu. Jag insåg det häromdagen. Jag tänker inte på det längre. Jag är så nöjd med mig. Tankar om en sund kropp såväl som sunt sinne har börjat väckas till liv, och det har inget med vikt, mått eller dieter att göra. Det har heller inte med självvärde att göra. Det har helt enkelt med hälsa att göra. Jag har fått ro i mitt huvud. Alla extrakilon är värda den underbara känslan. Om jag fick välja mellan att gå ner i vikt men må som jag gjorde innan på insidan, eller se ut som jag gör nu och må så härligt på insidan som jag gör nu, då är svaret givet. Jag är så tillfreds med mitt nya lugn. Alla kroppsideal kan dra åt skogen. Jag är lycklig! Min kropp har äntligen fått lite lugn och ro. För att inte prata om all energi jag nu har över. Energi som förr gick åt att grubbla, tänka, planera dieter eller bara hata mig själv och min kropp. Nu har jag energi över som kan läggas på roligare saker. Vila, serier, böcker, familj, vänner, ja egentligen vad som helst.

Nu, i tider av nyårslöften, tycker jag vi ber alla kroppsideal dra åt skogen. Livet blir så ofantligt mycket härligare då!