Lilla Essie, hon är sjuk ju, men jag får ändå ge henne att det är bra krut i henne. Hon sover lite mer än vanligt men annars har hon bra energi. Ta mig rätt nu, klart jag inte gillar att mitt barn är sjukt, men jag älskar ändå hela grejen med hur mycket förälder man är när ens barn är sjuk. Om någon hade kräkt ner mig hade jag dött. På fläcken. Men när ens barn gör det så reagerar man knappt. Man blir som ett maskineri. Jag och David blir det där maskineriet. Han tog Estrid och jag duschade av mig. Han tog på ny torr pyjamas och vaggade i en filt och jag bäddade av och bäddade om sängen. Han matade med små bitar kex och lite vatten och jag sprang ner till tvättstugan (som tack Jesus var ledig) och stoppade in och tvättade direkt. Man bara gör, som en supersoldat. Det är ju jobbigt på alla sätt och vis med kräkiga barn, men en del av mig älskar det ändå på något sätt. Hur mycket föräldrar vi blivit. Rediga och några att lita på. Vi har nytvättade bebislakan i ett linneskåp, torra pyjamas i en låda och vätskeersättning i skåpet. Vi är Estrids supersoldater.

Estrid leker massa lekar nu. Leken där alla småsaker ska läggas i en hög under soffan.

Leken där vi ska ha dragkamp om musen.Hon vinner varje gång, såklart!

Leken där alla sakerna ska in under soffan. (igen)

Hon går med sin gåvagn, åt ett håll. Sen vänder jag på steken. Ska bli roligt när hon lär sig vända själv.

Och så kryper hon. Snabb som en vessla faktiskt. Det är full rulle här med andra ord.

Dela inlägget..

Facebook

Pinterest

Twitter

Linkedin