Det kan vara så att jag sjuttioelva gånger sagt till Estrid att hon inte får leka med hörlurarna. Tillslut gav jag upp. Sen sa jag sjuttioelva gånger att hon inte får äta på hörlurarna. Än har jag inte givit upp, men herregud vad man har blivit tjatig på sistone. Det känns som det enda jag säger är nej, släpp och akta. Varför är det så himla roligt att leka med det man inte får leka med? Framförallt med tanke på att modern sitter och viftar med alla spännande leksaker som finns i hyllorna. Suck, pust och stön, det kommer bli som semester att börja jobba. Då behöver jag åtminstone bara säga nej några gånger och sen lyssnar vederbörande.
Det värsta är att när jag säger nej så tittar hon lurigt under lugg och fyrar av ett brett leende. Då har man läst i alla uppfostringsböcker att då ska man icke skratta. Icke uppmuntra ett sådant beteende. Så jag försöker svälja fnisset, men då blir det bara värre. Då växer det i bröstet till ett gapskratt. För även om hon såklart inte ska suga på hörlurar, leka med nagellacksflaskor eller äta grus från golvet så är det himla spännande att se hennes upptäcktsfärder. Att minsta lilla grej kan vara så intressant och spännande. Det gör mig mer medveten om min omgivning.
Ni ser, det är med djupaste koncentration hon leker med hörlurarna och handkrämen.
Leka med det man inte får
Du kanske också gillar...
Estrids alldeles första och egna kalas
I söndags firade vi Estrids första födelsedag med klassiskt släkt- och vännerkalas. Kaffe, kakor och tårta, sång och ljus, presenter och finklänning. Att det var intensivt är en underdrift, men det var lika delar härligt. När gästerna gick efter 2,5 timme kändes det som att minst 10 timmar förflutit. Jag fasar redan 5-års kalas med … Continued
Vad jag lärt mig om Estrid under mitt första år som förälder
1. Hon är kittlig Min lilla bebis är kittlig. Under fötterna, i armhålan, i ljumsken och i nacken. Om man kittlar henne där så kiknar hon av skratt. Då kastar hon sig på mage och borrar in ansiktet i kudden och skriker av kittlighet. 2. Hon är glad i mat Det är inte mycket hon … Continued
Estrids stora dag idag
Idag börjar denna tjusiga unga dam för föris, alltså förskola. När hon föddes var hon ett litet knyte jag inte alls förstod mig på och nu är hon en stor tjej, mamma upp i dagen. Hon är en riktig människa, med en personlighet, med åsikter och med en vilja. En stark vilja bör tilläggas. Stundtals … Continued
Framkalla
Jag beställde häromdagen en plansch från appen Framkalla. 54 bilder på Estrid från början till nu. Herregud vilket hjärtsnörp jag fick när jag tittade på gamla bilder på det här älskade lilla knytet. När hon var sådär yttepytteliten och gosig och lät som en liten dinosaurie typ. Låt oss ta en tillbakablick! Kan ni förstå att … Continued
Rikta världens största tack!
Oj, det var en ledsen Frida som bloggade det senaste inlägget. Men så kom era kommentarer, både här på bloggen och på Facebook och det var så härligt och underbart. Det här, att inte känna sig ensam. Att någon annan känner likadant och att man har ”normala” tankar och känslor. Sen skadar det inte att … Continued
Med en mormor och morfar som skämmer bort, går man aldrig med rumpan bar
De här sjukt fina kläderna blev Estrid bortskämd med. Jag är så glad att våra släktingar skämmr bort Estrid med kläder, för det kan ju bli en rejäl slant. Det ska ju inköpas hur mycket som helst. Dessa kläder kommer från Lindex och jag tycker deras barnkläder är hur fina som helst. Vi har ingen … Continued
Hög igenkänningsfaktor! Man blir till slut irriterad på sig själv. När man hör samma ord och meningar om och om igen. När man slut tänker, men snälla var nu tyst till sig själv. Att jobba efter mamma ledigheten är som semester! Tänk, dricka en kopp kaffe, som är varm under hela tiden du dricker det. Att gå på toaletten, utan att någon bankar. (förhoppningsvis!)
Det låter som en dröm! =) Sen tänker jag att man kommer ha så mycket mer energi och verkligen vilja leka med sitt barn när man kommer hem från jobbet!