I måndags var Estrids förskola stängd och jag var hemma med henne. Jag tänkte att jag skulle vara en riktigt mysig mamma och plockade därför fram lite julpyssel. Nu skulle vi ha det riktigt mysigt. Okej, först skulle det limmas på rosetter. Jag limmade på dem. Estrid drog av dem. Så det funkade inte. Sen skulle de fixas med nål och tråd och nej det går ju rent inte att överlåta till en 2-åring. Men limma på glitter, det kunde hon väl få göra. Ja, men så tänkte jag att då blir det ju så fult och kladdigt. Och jag som tänkte använda dessa i min dukning på julafton. Så, det blev nog bättre om jag själv ansvarade för glittret.
Ett tu tre satt jag där fullt igångsatt med pyssel, lim och glitter och insåg att det var ju jag som pysslade. Estrid satt och viftade med piprensare och plockade kulor ut och in i en påse. Gud, vad jag kände mig dum och snopen. En sån riktigt uptight förälder som kidnappade pysslet för hennes kladd stressade mig. Till mitt försvar så var det kanske för avancerat pyssel. Men, det är ändå med ett styng dåligt samvete som jag nu har lovat högt och tydligt att nästa gång, då ska Estrid få gå loss. Hoppas jag håller det? För trolldeg, den blir ju ändå så hemskt kladdig….
Pysslet blev fint iallafall och Estrid verkade nöjd med sina piprensare och inte allt för traumatiserad av min kreativa godzilla som oväntat kom fram.
Man PYSSLAR inte med en tvååring! Man ger dom en krita(en sort som är enkel att torka bort) och ett papper. Möjligtvis klistermärken att sätta på papperet! Ge småttingarna chansen att delta men förvänta det inte.
Du skrev klokt häromdagen om att sänka kraven…läs den. 😉
haha, det handlade inte om krav, mer om sjuk okunskap om vad man egentligen gör med en två-åring! =) så, nu blir det kritor för hela slanten!
Ärligt talat så tror jag Estrid var lika glad – och jag skrattade högt (och igenkännnade….) åt din beskrivning så du gjorde mig glad också! 🙂
Ja hon verkade rätt nöjd med sina piprensare! haha!