Det var med stort intresse jag tog mig an kulturvärldens snaskigaste böcker, den sista grisen av Horace Engdahl (här) och Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström (här).
Bakgrundshistorien är som så att Ebba och Horace var gifta tidigare. Och Ebbas bok handlar om ett havererat äktenskap med en sjujäkla mansgris till man. Boken handlar om ett par som inte helt osökt får en att tänka på att ”hon” är Ebba och ”han” är Horace. Det är inte uttalat i boken att det är så men det är omöjligt att läsa boken utan att tänka att detta liknar de saker de sa till varandra i deras äktenskap. Jag tyckte mycket om den här boken. Den är skriven som punktroman och är full av litterära hänvisningar och skrivet på ett briljant och stundtals humoristiskt sätt. I boken får man följa deras giftiga dialoger där de på alla sätt sårar och förgör varandra och man önskar att de bara lämnade varandra tidigare.
I Ebbas bok är ”han” en självcentrerad mansgris som förnedrar sin hustru.
Jag läste Ebbas bok först och tog mig sedan an Horaces. Den gillade jag faktiskt ännu mer. Jag blev så imponerad över hur slagfärdigt och koncist han kan formulera sig. Det var ofta jag skrattade högt när jag läste den. Jag försökte läsa Horace bok utan att dra paralleller till hur ”han” beskrivs i Ebbas bok, men det var svårt. Horace skriver små anekdoter och koserier och inte alls en roman. Hans texter handlar om allt från relationer till lyxfällan på tv. Han nämner stundtals kärlek och det märkliga i att två älskande kan bli två monster med enda uppdrag att förgöra varandra.
Jag tyckte om böckerna, väldigt mycket faktiskt. Det var också roligt att läsa lite annorlunda böcker från de jag brukar läsa. Jag vill verkligen rekommendera dig att läsa detta. Lite litterär realitysåpa i din egen bokhylla.
