
Dessa något korniga mobilbilder är de finaste bilder jag någonsin sett. Dessa bilder är från igår när David var på Malmö live på instrumentprovning för barn. David är otroligt musikalisk och spelar både gitarr och piano, samt skriver egen musik. Jag är också musikalisk och sjunger. Davids pappa, Estrids farfar, är musiker och han och farmor följde också med igår. Jag vet att det är Davids dröm att Estrid ska syssla med musik. Att det ska vara ett gemensamt intresse för dem. Därför vet jag hur otroligt stort gårdagen var för honom. När jag kom hem från årsmötet satt dem och fikade i vårt kök och berättade allt om sin dag. Estrid hade älskat att trumma och hon var hänförd av elbasen. Hon satt länge och plingade på de olika strängarna, blundade och lyssnade på ljudet som kom fram i hörlurarna. Fiolen var ok, men inte alls lika spännande som den stora el-basen.

Jag tycker det är helt fantastiskt att Malmö live har alla dessa familjeevent som till på köpet är helt gratis. Det är i många länder otänkbart att detta erbjuds till befolkningen. Vilken ynnest att vid blott två års ålder redan få erbjudas möjligheten att känna och ta på instrument. Nu måste vi nog ögonabums köpa en liten gitarr och ett litet piano till Estrid. Men även om en familj inte har ekonomiska förutsättningar för att köpa instrument så möjliggör kommunala musikalskolan att alla barn, oavsett bakgrund, kan spela musik. Det är otroligt! Jag vet själv hur mycket kommunala musikskolan betytt för både mig och David. Det gav oss biljetten och inträde in i en helt annan värld. Musikens värld. Och att vara i den är otroligt berikande.

Nu återstår bara att be till högre makter att Estrid i slutändan fastnar för något mindre högljutt än trummor ;). Fiol eller cello låter bra i mina öron. Eller varför inte en diskret tvärflöjt? Nej, skämt å sido, OM hon ens vill syssla med musik ska vi stötta och supporta det oavsett val av instrument. För det är som sagt en ynnest att kunna musik, leva musik och andas musik. Och som partner till en otroligt musikalisk person blir mitt hjärta alldeles blödigt av tanken på att det i framtiden kommer förena David och Estrid än mer. Varför inte ett familjeband. Jaja, jag vet, en Estrid som pre-teen hade hellre dött än spelat i band med farsan. Men hey, en mor kan ju alltid drömma!
När man vill ge sitt barn hela världen
Du kanske också gillar...
Rikta världens största tack!
Oj, det var en ledsen Frida som bloggade det senaste inlägget. Men så kom era kommentarer, både här på bloggen och på Facebook och det var så härligt och underbart. Det här, att inte känna sig ensam. Att någon annan känner likadant och att man har ”normala” tankar och känslor. Sen skadar det inte att … Continued
Du får mig att skratta!
Krypis har upptäckt sin tunga och att det går att slicka på allt möjligt. Som min hals till exempel. Och det kittlas så jag brister ut i gapskratt!
Höstterminspeppen har slagit till igen
Igår blev vi äventyrliga på förmiddagen och beslutade oss för att fly den kvava luften och åka till IKEA för att köpa madrass och köksbord och allt det där andra som alltid lyckas komma med i påsen så där på vägen genom varuhuset. Vi fick tag på allt vi behövde och allt sånt som jag … Continued
En gräsänka och en liten brandman
Idag blir jag gräsänka och spenderar helgen ensam med den här lilla brandmannen. Den här bilen fick Estrid i namngivningspresent av mina föräldrar och vilken hit det blev! Den plintar och rullar och är röd och världens häftigaste. Kanske ett litet frö nu blir sått och min lilla bebis blir en brandman. Det hade varit … Continued
Night fever
Bara jag och denna Bee-Gees liknande discobebis är vaken. Ute ser jag hur solen lyser och det ser ut att bli en någorlunda varm dag. På schemat står att traska iväg för att äta frukost ute och sen går vi på utställning på Malmö moderna muséum. Jag tittade snällt på Estrid och frågade om … Continued
En mycket stor dag, får både liten och stor
Hurra, hurra, hurraaaaa!!! Ja, det är sant! Ett år har gått sedan Estrids föddes och vi överlevde. Det var läskigt, det var jobbigt. Vi slet och vi grät. Vi var rädda och frustrerade och stundtals trodde vi att saker och ting aldrig skulle lösa sig, aldrig bli bra. Många stunder tänkte undrade jag vad jag … Continued