Kvinnan som fick mig att välja Liberalerna som mitt parti, hon heter Birgitta Ohlsson. Om hon fick plats i Liberalerna kände jag att även jag skulle få plats. Nu har hon en plats i mitt hjärta såväl som i min bokhylla. Sekunden hennes bok duktiga flickors revansch (här) landade i bokaffären köpte jag mig ett exemplar. Och jag lusläste den samma dag.
Det här är en otroligt viktig bok. Den sätter fingret på varför feminism fortfarande behövs och den sätter också fingret på duktiga flickor inte längre ska behöva skämmas för att vi är duktiga. Jag personligen associerar begreppet ”duktig flicka” med en självuppoffrande, destruktiv och utmattad person. Och den person som Birgitta kallar duktig flicka är inte samma person som jag kallar duktig flicka. Det är viktigt att påpeka detta för att undvika förvirring. Jag tycker ambitiösa tjejer ska få applåder och toppjobb, jag kallar inte henne för en duktig flicka, men Birgitta gör det. Vi tycker alltså samma sak, vi skiljer oss bara i ordval.
Andemeningen i hennes bok är SÅ sann. Hur många är vi inte som fick sitta bredvid en stökig kille i klassen för att lugna ner honom? Och när jag låg före klassen fick jag inte nya uppgifter utan istället skulle jag hjälpa de andra. Lill-läraren, det är det vi ambitiösa tjejer blev i skolan.
Boken är feministiskt sprängstoff! Den visar vikten av att jobba hårt, ta eget ansvar, se till att ens barn får tillgång till böcker och litteratur, att man engagerar sig i sina barns skola. Jag hade aldrig varit där jag är idag om inte mina föräldrar sen första klass hade mantrat ”skolan kommer först”. Först kom alltid läxorna och sedan kom resten.
Min självuppoffrande flicka har jag sedan länge slängt ut, men min ambitiösa flicka omfamnar jag och är mycket glad för hennes revansch!
Gör mig en tjänst, läs boken!
Får nog bli att klicka hem denna 🙂
do it do it!