I ettan på gymnasiet började jag i samma klass som Victor. En liten tanig popkille med svart snedlugg och converse. Och vi blev SÅ bra vänner. Efter 1:an flyttade jag till Australien och vi mailade varandra och efter mitt år borta gick vi återigen på samma skola, dock inte samma klass. Vi tog studenten och Victor flyttade till USA. Vi har nu spenderat fler år isär än ihop men vår vänskap finns kvar. Därför att det är mer kärlek än vänskap. Han är så betydelsefull för mig och bor i mig. Vi träffades på nytt för sju år sedan när han var i Sverige, och nu igen, i förra veckan.
I USA har han gjort precis de stordåd jag alltid vetat fanns i honom. Han är idag toppjurist på en stor advokatbyrå och bor mitt på Manhattan. Där bor han med sin fru och deras nya dotter. Min taniga popkille har blivit en superstjärna. Fast det var han enda sedan första dagen i ettan på Borgarskolan.
Att träffa Victor i förra veckan kändes helt sjukt. Jag har så mycket kärlek till honom och så helt plötsligt stod han där framför mig. I blå/röd rutig skjorta och med en dotter på höften kramade han om mig och jag ville aldrig att kramen skulle ta slut. Vi åt våfflor och pratade och det var som att de 7 åren bara varit 7 minuter.
Jag var så stolt över att få visa upp min dotter och visa vad jag åstadkommit i livet. Våra respektive vägar har varit långt ifrån spikraka men ”we did good”. Det blev så bra för oss båda med fantastiska partners och riktigt underbara barn.
Historiens vingslag hördes högt när jag satt och tittade på Victor. Helst ville jag brista ut i gråt för jag kunde knappt ta in att jag satt här med honom. Han är den vackraste själen och snällaste människa och jag älskar honom så. Och nu bara MÅSTE vi ju boka den där resan till New York. För mitt hjärta orkar inte 7 år till innan jag får krama om mina fina fina vän Victor.
Håll fast i honom! Bra vänner är helt ovärderligt. Än i dag träffar jag några gånger om året fem bästa vänner som jag lärde känna på gymnasiet. Och vi gick ut 1975… Det är underbart att ha vänner som varit med en genom hela ens historia, från det att man var en tanig 16-åring tills den fantastiska tant man är nu 🙂
vilken fantastisk berättelse! tänk att ni hållt ihop så länge!
Men alltså WOW! Så himla fint skrivet utav dig <33
tack fina du! Han är underbar, min Victor!
Fina bilder 🙂
tack du! <3
Vänskap är väl ändå bland det finaste som finns!
helt livsnödvändigt!
Så glad jag blev av att läsa detta inlägg, in i själen glad för att sju år kändes som sju minuter. För att det är precis så det är och nu fick jag en så himla stark längtan själv efter en nära vän. Vilken cool kille dessutom, jurist på Manhattan, snacka om dröm!
Du har en vän i mig! <3 Han är underbar! En riktig krigare!
Men så underbart! Vilken vänskap och kärlek. Hoppas ni snart kan åka och hälsa på honom så ni kan kramas och fortsätta prata. Kram
ja en resa till NY hade varit så coolt!
Under med sådana vänner och relationer!
ja det är ett fåtal man har under livet där vänskapen är med så stark kärlek!