Igår var Sara och Christina hemma hos mig på middag. Man borde göra så oftare. Bjuda över sina bästa vänner på enkel måndagsmiddag. Helt utan krusiduller. Istället kommer man som man är och bara pratar. Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord och en hel del om föräldraskap. Det skapade många tankar i mig. Om hur jag är som förälder. Vad gör jag rätt och vad gör jag fel. Är jag tillräcklig. Borde jag prioritera annat? Arbetar jag för mycket? Leker jag för lite? Är jag för sträng? Jag brukar vara nöjd med mitt föräldraskap. Lite som att en glad unge varit kvittot på att jag gör rätt utifrån mitt barn och vår familj. Det är inte ofta jag känner dåligt samvete för hur jag är som förälder, men idag gör jag det. Jag känner mig hudlös och splittrad. Jag rannsakar mig själv och ältar.
Möjligen är detta bara en dålig dag. Imorgon känns allt annorlunda. Jag tänker att jag kan välja att se detta på två olika sätt. Antingen fastnar jag i steg ett som bara går ut på att klanka ner på mig själv och hitta alla fel jag gör. Eller så går jag vidare till steg två och tänker att detta var en välbehövlig tankeställare för att kunna stanna upp, utvärdera och eventuellt förändra om det är något man behöver förändra.
Det handlar för min del om att jag vill vara en bra förälder. Jag vill att Estrid alltid ska tänka på mig med värme och inte vara fylld av mummyissues. Och visst är det så att man som förälder bara kan göra sitt bästa, men då säger djävulen på axeln att man alltid kan göra mer. Att det jag tänker är mitt bästa inte alls är det.
Lite extra hudlös idag som sagt. Lite skör och känslig. Dela gärna hur du tänker kring ditt föräldraskap. Känner du någonsin som jag?
Jag känner verkligen igen mig. Trots att min son nu är 10 år känner jag mig ibland som en ”låtsasförälder”. Man gör ju så gott man kan men samvetet gnager ändå av och till. Borde hitta på mer saker med honom, få honom att somna tidigare, hämta tidigare på fritids, läsa mer läxor tillsammans etc. Att vara förälder är inte alltid enkelt, men vi kämpar på! Kram!
Idag när jag känner mig mindre skör så ser jag på den här situationen med mer rationella ögon. Faktum är att bara för att man blir förälder så förändras ju inte ens personlighet. Därför kan man inte förändra sig. Det enda man kan göra är att försöka vara medveten om sina sämre sidor och förstärka sina bra.
Jag har också gått i dessa tankar på sistone och det är inget kul alls.
Grundidén med föräldraskap handlar enligt mig att förbereda barnet på bästa sätt att kunna stå på sina egna ben småningom. Sen om man kan kombinera det med att barnet ser på dig som den bästa och mysigaste föräldern så har man ju på nåt sätt kommit i mål. Det senare är ju dock lite svårare att uppfylla i vardagen om man bara har ett par timmar per kväll där det ska utföras en massa ”tråkiga” sysslor. T.ex. att lära sitt barn att inte bara äta köttbullarna utan även smaka på potatismoset. Ska man ge upp och böja sig för sitt barns vilja bara för att vara en snäll förälder eller ska man stå på sig och ta fighten? Ja, det är ju upp till var och en. Kanske får man hitta någon sorts balans och vara flexibel? För det är ingen skön känsla att lägga sitt barn på kvällen i vetskap om att man har varit ”osams” de 3 timmar man fick tillsammans den dagen. Men just att låta sitt barn få som hen vill alltid är just det som är grundproblemet till dagens curlingsamhälle.
Det här med mer tid tillsammans tror jag inte är dumt alls. Lättare sagt än gjort dock…
Tack för en fin och eftertänksam kommentar. Du har verkligen många bra poänger, speciellt det där med att man ska förbereda sina barn att stå på egna ben. Men jag tycker inte att man ska vara sitt barns kompis, man ska vara sitt barns förälder. Och vissa fighter måste man ta. Barn mår ju bra av regler och rutiner. Men man kan välja sina strider. Och där är ju varje familj unik för det är ju en smaksak vilken fight man vill ta. Och mer tid tillsammans…. man måste ju jobba. Och mammor måste ha egentid tror jag. Pappor har det nog generellt sett mer. Mammor förväntas vara s¨himla uppoffrande sekunden man får barn. att moderskapet är det enda som ska fylla en och vara den enda meningen i ens liv. Och så är det inte. Man är ju fortfarande samma person, bara att man också blivit förälder.
Tror många föräldrar har en sån tanke ibland!
Jag vet ja har känt mig värdelös, nu är min dotter snart 3 månader men när hon inte kunde amma så Gud va dålig ja kände mig, för de känns liksom som ens egna fel! Att man borde ha kunnat gjort mer, men det kan man inte alltid. Så man Måste sluta vara så hård på sig själv!
SLUTA!!! På en gång. Jag känner sjukt starkt i denna fråga och kommer skicka dig ett mail nu! <3
Håller med, man borde verkligen ha mer ”kravlöst” häng med sina vänner utan att behöva styra upp så avancerat varje gång!
Det är så skönt att bara vara. Enkelt och mysigt.
Exuviance är BÄST!!!!!!
preach! <3
Åhh ja, verkligen! Kompismiddagar är helt klart något man borde ha oftare!
preach!