Att blogga är roligt och samtidigt svårt. Livets alla skeden får plats i rampljuset och när man inte är som vanligt, lite ur form helt enkelt, blir det svårt att blogga. Jag vill att bloggen ska vara en peppig och inspirerande plats. Men jag vet att ni uppskattar ärlighet och jag VILL givetvis vara ärlig. Å andra sidan, om man bloggar känslor när känslorna sker är det lätt att texten blir onyanserad och situationen framstår som värre än vad den är. I denna lilla rävsax är jag nu. Jag är inte deppig men inte heller peppig. Jag är frånvarande i tankarna och vill sluta mig inåt. Och det blir svårt att sätta mig framför datorn och trolla fram tjohoo och hey baberiba till er.
Så jag promenerar.
Jag vet att det magiska receptet för att bota nedstämdhet är promenader utomhus, mycket sömn och rejäl mat. Vi snackar kostcirkeln, mycket grönt, långsamma kolhydrater och rejäla portioner. Det är det jag fokuserar på nu. Jag sover i gästrummet för att få sova hela nätter ostörd av en snarkande man och en flaxande dotter. Jag försöker få energi att laga ordentlig mat och inte falla till föga för fiskpinnarna, pannkakorna och kvällsmackorna. Och så promenerar jag. Och promenaderna är ljuvliga. Det är sagolikt väder nu. Krispigt i luften och en starkt lysande sol. Sprakande natur och oförskämt vacker omgivning här i Skanör. Jag stoppar lurarna i öronen och lyssnar på poddavsnitt efter poddavsnitt. Jag promenerar helt enkelt in lyckan i kroppen. Och det funkar!
Efter en promenad har lungorna fyllts med frisk luft tillräckligt många gånger för att axlarna ska ha sjunkit ner. Jag har andats in och ut tillräckligt mycket för att slappna av i sinnet. Och en och annan tanken rätas ibland ut under promenaderna.
Jag har även lyssnar mycket på er. Jag fick rådet att vila i osäkerheten. Att se den som en del av utvecklingen. Att jag måste igenom osäkerheten, det är en del av resan, och att den behövs för att nå fram lite längre framåt i tiden. Ni är inte dumma ni! Nej, ni är faktiskt väldigt viktiga för mig. Mina systrar och en och annan bror! <3
Gillar verkligen att din blogg är både pepp och depp, så är ju livet. Tror vi är många som känner igen oss. Allt kan inte vara på topp alltid.
Du ska veta att jag verkligen uppskattar dig! och att du tar dig tiden att skriva här. Det känns så skönt att dela detta med er fantastiska kvinnor!
Livet går verkligen upp och ner. Det är kul att följa dig och din blogg!
tack! Jag uppskattar det verkligen!