Tankar om vikten om familj

Inom både mitt jobb som advokat och mitt jobb som politiker är man i konstanta konflikter. Det är alltid någon som arg över det man gör, som inte håller med, som försöker bräcka en med sina argument. Som advokat måste jag dagligen lyssna på hemskheter, trösta, lösa någon annans problem i den mån det går och ibland vara den som måste leverera dåliga besked. På hemmaplan är det givetvis också konflikter. En treåring som blir arg för att jag tvingar henne att använda toalettpapper som är vitt (!?) och en man som aldrig kommer ihåg var han la sakerna. Ibland blir det bara för mycket.

Efter en av mina rättegångar pratade jag med en kurator som jobbar på barnpsykiatrin. Jag frågade hen om hur hen hanterar att oavbrutet hjälpa, lösa problem, lyssna på trauman och stå inför en hjälplöshet om att man inte alltid kan fixa situationen. Hur orkar du? Hur orkar man ett helt arbetsliv, frågade jag.

Hen svarade ”genom att ha det bra hemma”. Det resonerade så i mig. Jag insåg att varje dag när jag kör hem så har jag en känsla av att jag lämnar allt svårt och åker in i ett hav av bomull. Så är det att komma hem för mig. Känslan av att lämna jobbet på jobbet och få försvinna in i Estrids lek och finurliga tankar. Att kela med henne när vi nattar och när vi ligger och småpratar om livet. Hur det känns när David håller om mig. Hur jag skrattar när David och Estrid har fridans framför mig och David ser ut som en vandrande pinne på en balettscen. Att vi får gråta i familjen. Och vi tröstar varandra.

Jag ser så otroligt många trasiga familjer, trasiga kvinnor och trasiga barn. Jag vet hur lyckligt lottad jag är. Att vi inte har kontroll och svartsjuka i vår familj. Att det inte spelas för hela lönen, att vi inte är våldsamma och att vi inte hotar varandra. Vi har mat på bordet och pengar på kontot. Vi hotas inte av utvisning och vi är inte rädda för varandra.

Igår kom mina föräldrar, Paula och Fredrik och lilla Harry över för fredagsmys. Mamma och pappa bjöd gänget på pizza och vi satt och snackade och skrattade. Jag tittade på Harry och Estrid och tänkte vilken lycka det är för dem att de får växa upp med oss och inte i sådan destruktivitet som jag möter varje dag på mitt jobb.

Många frågor hur jag orkar. Svaret är nu glasklart. För att jag har det så bra hemma.