Det har tjatats om mindfulness under flera år nu men faktum är att leva i nuet gör fantastiska saker med själen. Jag har slösat bort åratal på att drömma mig bort. ”Då” ”sen” ”efter att…” och så vidare. Jag vågar mig på att gissa att du kan känna igen det här. Vi längtar efter något. En plats, en känsla, ett beslut, ett klädesplagg osv men vi drar oss för att söka det just nu. Istället väntar vi. Sen, när jag har mer pengar då ska vi skaffa barn. Eller sen, när jag väger 10 kilo mindre då ska jag köpa en sådan kappa. Under tiden tickar livet sakteligen framåt och du står fast. Om allt för lång tid går riskerar man att tappa bort sig själv på vägen. Man hade en massa drömmar, men tiden gick och efter ett tag vet man inte längre alls vad man vill.
Man tappar bort sig själv.
Därför tycker jag att man är skyldig sig själv att leva i nuet. En drink på en torsdag, skinnbyxor på en plussizekropp eller den där lätta foundationen ”fast” att man har acne. För det är först då, när man gör det där man längtar efter och inte låter hjärnspökena stå i vägen som man känner att man lever. Nu för tiden när jag gör det jag vill göra prick nu och inte då, sen, när, efter så kan jag bli hög på känslan av hur levande jag känner mig. Och jag ska berätta ett konkret exempel.
Jag har MÄNGDER av inspirationsbilder på min telefon. Jag märkte att flera av dem tittade jag längtande på och tänkte att sen, när jag gått ner i vikt, då ska jag också gestalta den här bilden. Men varje gång jag längtande tittade på en bild och seds avfärdade och sköt den på framtiden kände jag ett litet självhat mot min kropp. Jävla tjocka kropp som hindrar mig från att ta en sådan bild.
Ja, du hör ju själv så knäppt det är. Så jag bestämde mig. Den bilden kan jag göra idag, imorgon, every day! Jag behöver inte vänta tills jag ser ut på ett visst sätt. Varför kan jag inte nu ta den här bilden? Jag började utmana mig själv. Nya poser som kändes ovana för en plussizekropp. Lite mer avklätt, kanske osminkat, sen helt plötsligt en baddräktsbild och kors i taket en BIKINIBILD!
När Ulla Popken ville samarbeta med mig visste jag direkt att jag ville göra samarbete kring deras underkläder. Dels för att jag vill öppna era ögon för ett märke som gör inkluderande och snygga underkläder i flertalet storlekar och dels för att utmana mig själv. Jag vill vara den som vågar fota mig i underkläder. För jag vill visa mig själv och världen att jag har rätt att visa min kropp trots att den inte är normsmal. Jag har rätt till vackra underkläder. Jag har rätt att tycka att jag är fin. Jag har rätt att existera!
Jag känner mig otroligt fin i detta set. Det är bekvämt, sitter som en smäck, true to size och framförallt roligare än många stora underkläder som bara är basic. Jag vill väl också ha leopard och lite va-va-voom! Bh:n hittar du här och trosorna här.
Berätta för mig, vad hade du gjort eller köpt om ditt huvudspöke inte var i vägen för dina drömmar?
Jag älskar det här inlägget. Älskar! Jag vill rista in varje ord i guldskrift i väggen och läsa varje dag. ”jäkla tjocka kropp som hindrar mig från att ta en sådan bild”. När man lyckas bryta ned sitt hjärnspöke till en sån mening har man kommit så himla långt på väg. Inte lätt, men inte omöjligt.
Jag hade ett fullständigt hjärnspöke mot tanken att bli chef. Så fort någon snuddade vid tanken sa jag ABSOLUT INTE, DET VILL JAG ABSOLUT INTE. ABSOLUT INTE. Tyvärr var det inte jag själv som piskade bort det hjärnspöket, utan en kollega. Som sa ”fast jag skulle vilja att du blev min chef. Snälla sök jobbet”. Och så visade det sig att jag är en jättebra chef! Jag är fortfarande förvånad, men mycket lycklig. Tydligen är jag en mycket bättre chef än jag någonsin var jurist. Who knew?? Nu ska jag sätta mig och fundera på vilka andra hjärnspöken jag har som får mig att säga ABSOLUT INTE.
Och galet fina bilder förresten! Du lyser och gör hela bilden!
WOW bruden så jäkla rätt och så jäkla snygg.
Kram Linda