Därför passar jag och David så bra ihop

Jag och David passar verkligen bra ihop. Jag funderar mycket på varför just vi lyckats hålla ihop så länge. Jag tror det är en kombination av tur, naivitet, vänskap och hårt arbete.

Vi träffades unga, jag var bara 21. Besatta av den romantiska sinnebilden av one true love kastade vi oss in i vår relation och flyttade ihop direkt och flyttade sedan tillsammans till Stockholm blott sex månader senare. Folk himlade med ögonen och sa att det aldrig skulle hålla och att vi gick för fort fram. Men lämnade ”åt vårt öde” i Stockholm utan vänner och familj hade vi bara varandra. Det passade oss att göra allt ihop och det var inget alternativ att dumpa den andra bara för att det blev jobbigt eller trist.

Jag var som sagt så ung och hade en massa inre problem och David är i sin tur den snällaste och mest tålmodiga person. Ingen annan hade orkat alla tårar, all vånda, all ångest och oro. Men han pallade det. Om och om igen. Å andra sidan är David dålig på att kommunicera. Han lyssnar mer än han pratar. Jag pratar hellre än lyssnar. Därför har det varit mitt ansvar att se till att vi har kommunicerat om problem och jag har alltid vågat ta upp obekväma saker. Jag pallar det. Om och om igen.

David är min bästa vän! Det har han varit länge länge. Hos honom fick jag den intellektuella stimulering jag saknat. Jag fick någon att dela mina intressen med och skrattade som jag aldrig skrattat förut. Vår vänskap har plockat upp oss när vi fastnat i en tråkig rutt. För vi vill så genuint varandras bästa. Det går inte att stå i vägen för sin bästa väns drömmar. Det bara går inte. Istället vill man vara sin bästa väns största supporter och hejaklack. Och det är vi.

David har pluggat blott några veckor och jag lider redan ska ni veta! Det läses och läses och inte blir disken skött som jag önskar. Och när JAG är trött finns det ingen som kan fixa åt mig. Att ha en studerande man är inte kompatibelt med en diva. MEN, som igår, berättade David om något nytt han lärt sig. Han var så intresserad av det och jag, som själv är väldigt intresserad av psykologi, älskar att få lära mig de här sakerna. Då känner jag att odiskad disk må lukta apa, men en gemensam dröm trumfar ändå allt.