Att ha påskledigt med det sagolika väder vi har haft har verkligen varit en ynnest. Estrid som lärt sig cykla har velat vara ute mycket och jag har då passat på att snöra på mig powerwalkskorna. Men ledigheten har också fått mig att fundera mycket. Jag vet att livet med småbarn är så som vi har det. Alltid lite stökigt, någon som springer in med smutsiga skor precis när man dammsugit, en kavalkad av nej, förhandlande, mutor och hot och en lång to do list som man inte hinner med för en vuxen måste vara med Estrid.
Jag vet att det är såhär men ändå gör det mig frustrerad och ledsen.
Jag har ett enormt behov av att röra mig framåt. När ett mål är uppfyllt rör jag mig genast mot nästa. Likadant med projekt, planer och to do punkter på min lista. Du kanske vill säga till mig att jag ska göra mindre saker så hinner jag med både hus, projekt, barn och hela baletten. Problemet är att jag har så många drömmar och planer att jag inte vill göra mindre. Det är samma med mitt influenser. Jag vill göra massa samarbeten och verkligen lägga tid på att fotografera dem. Men den enda tid att göra det är på helgen för mitt i veckan arbetar jag. Jag känner liksom hela tiden att jag inte får ihop det.
Ni är nog många som känner igen er.
Det finns nog inte så mycket jag kan göra. Alternativet att sakta ner och göra mindre hade gjort mig mer frustrerad än vad känslan av att inte riktigt hinna med gör. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Kanske det mest är till för min egen del för att få skriva av mig lite. Eller få dina goda råd. Men att ”sänka kraven” funkar inte för mig eftersom mitt problem inte är för höga krav. Mitt problem är för många drömmar, för mycket levnadsglädje och ett för stort behov av att konstant röra mig framåt och uppåt.
Är helt med dig! Känner exakt samma frustration. Inget blir gjort med tre barn.. Eller jo, mycket blir gjort men inte det som finnas i planer/tankar/mål. Jag som vill ha prydligt, städat och i ordning runt mig får krupp på all stökighet efter vinterns träda. All tid går åt till konflikthantering och de vardagliga rutinerna. Har egentligen inga goda råd, mer än att jag själv får ta djupa andetag och intala mig att ”den tiden kommer”, när det finns tid för sånt som planeras och ritas upp i huvudet. Att ta tag i högarna av utväxta kläder, trasiga och bortglömda leksaker, skitiga fönster och köksskåp, etc etc.
I hear you är nog det bästa jag kan säga <3
Och att du inspirerar och ger mig mod och styrka varje dag…icke att förglömma!
vi kämpar tillsammans! <3
Åh vad jag känner igen mig i detta! Sån frustration! Vet heller inte vad jag ska göra åt den. Har dock inte startat mina drömmar för det finns inte tid. När kommer jag få tid? Ja du, det får vi se :p
jag tror man helt enkelt får ta sig tid!
Åå, känner verkligen igen mig! Slits med samma tankar och frustration dagligen. Har också ett inbyggt driv att komma framåt. Har massor jag vill göra men hinner väl knappt en femtedel.
Sambon tycker att jag ska lugna ner och njuta av tiden med dottern, att hon bara är liten en kort tid osv. Men det är som att det inte går att ”bara” göra det. Hela mitt väsen behöver något mer. Tack för att du sätter ord på det! Du är inte ensam. ❤️