Smörkola och julmatspanik

Julen är en så knepig tid för många med mat- och kroppsmonster. Det är en tid där man dagligen utsätts för frestelser och oavbrutet för en inre kamp om huruvida man ska äta, vad man ska äta, hur mycket och hur man sen ska göra rätt för sig. Eller så stålsätter man sig något enormt, tackar ja när andra tackar nej, och så känner man sig duktig. Kanske man tackar nej när människor ser men i hemlighet äter man alltid det man missat att äta under dagen. Bara jag skriver om detta blir jag alldeles matt och trött i både kropp och själ.

Det finns så många aspekter av julmaten som jag inte tycker om. Jag ogillar att man äter sig kräkmätt. Sådär så att magen verkligen gör ont. Jag ogillar frosseri. Jag hatar att jultiden är en tid när alla ska kommentera hur mycket man ätit. Och att efter jul blir det andra bullar. Jag ogillar djupt den passa-på-mentalitet som frodas under julen. Det är ätstörda tankar allihop. Mat ska inte överätas, frossas eller passas på att i stora mängder inmundigas. Mat är energi.

Jag själv funderar väldigt mycket på hur enkelt det är för mig att glida ner i tankar som dessa. ”Det är ju bara jul en gång”. ”Efter jul då sätter jag igång på allvar”. ”Alla andra kan ju äta massor, då vill jag ju också, annars känner jag mig förfördelad”. Tankar som dessa vill jag inte ha i mitt huvud. Jag vill att det ska vara enkelt. Jag vill tänka som en smal person.

David är naturligt smal. Han har även en överaktiv metabolism (oh, the irony) så jag kan inte helt jämföra min kost med hans. Men jag ser hur han äter. Han äter ordentlig mat och ordentlig med mat till dagens alla mål. Han kan vara sugen på allt det julgodis som finns i huset men han avstår för att han vet att hans kropp inte mår bra av att äta det varje dag. Om han är sugen på något på kvällen så förstår han att det är hunger och gör sig en kvällsmacka. Han snokar inte runt i skåpen som en detektiv på jakt efter något värdefullt. (om ni inte förstod metaforen så är det då jag som är detektiven!)

Jag vägrar passa på denna jul. Eller frossa. Eller späka mig. Istället vill jag ge min kropp det den behöver. Den viktigaste läxa för mig har dock varit att lära mig att sluta känna mig orättvist behandlad för att jag inte kan äta något. För det är inte så. Jag kan äta vad jag vill. Men om jag efteråt känner att jag åt 14 kolor mer än vad jag egentligen var sugen på, eller jag åt för att hantera känslor i kroppen, så fanns det ingen njutning i det jag åt. Och varken min kropp eller själ mår bra av den sortens ätande. Jag väljer ju kvinnan jag vill vara. Det är ju jag som väljer hur hon ska leva, vilket typ av aktiv livsstil hon ska ha och hur hon äter. Jag har ju en dröm om ett komplikationsfritt ätande och ett inspirerande förhållningssätt till motion. Då är det inte synd om mig om jag väljer eller väljer bort vissa val. Det är ju jag som väljer själv.

Konkreta råd för att klara julmatspaniken är enligt följande:

1. Ät när du är hungrig. Jag har i den här podden lärt mig om matskalan. Tänk en skala på -10 till +10. Då ska man börja äta när man är lite lagom hungrig på en -2 och så ska man sluta äta när man är behagligt mätt på en +2. Då spelar det ingen roll om det finns hundra saker kvar på julbordet att testa. För det är inte kroppsvänligt ätande att äta tills man mår illa.
2. Låt dig inte påverkas av vad andra tycker. Under julen kommer många personers matmonster fram och det gör även deras åsikter. Ska du inte ta en till? Ska du verkligen ta en till? Jag kommer inte äta något alls! Gud vad mätt jag är, nu måste det bli ordning & reda på mig efter jul. Tur man tog lösa byxor så man får plats med maten. Dumma kommentarer som dessa haglar under julen. Stå fast vid din kropp och de val du vill göra. Du är varken duktig som äter eller inte äter. Mat och värde hör inte ihop. Du äter när du är hungrig och slutar när du är mätt.
3. Ät alltid alla mål innan du går på godiset. Detta råd har inget med gott eller onyttigt att göra. Det handlar inte om värdering i om mat är bra eller dåligt. Det handlar inte viktnedgång eller uppgång. Det handlar om kroppsvänligt ätande. Om jag är hungrig, och äter sött istället för mat, så vet jag att jag kommer överäta och varken må bra i kropp eller själ.
4. Kohandla inte med maten och utan hantera varje måltid som en ny händelse. Jag är långt ifrån framme på min resa till ett kroppsvänligt ätande. Men jag har iallafall slutat med att kohandla med maten. Med detta menar jag saker som ”om jag äter alla kolorna idag får jag isåfall hoppa över frukosten imorgon”. NEJ! STOPP! Betrakta varje måltid som en ny händelse. Den ska intas när du är behagligt hungrig och slutföras när du är behagligt mätt. Alldeles oavsett vad målet innan bestod av eller vad målet efteråt kommer att bli.
5. Kompensera inte. Ät och var glad och ha inte så höga krav på dig själv. Det värsta man kan göra är att börja kompensera när man ätit, vad man själv anser är, för mycket. Främst tänker jag på ätstörda beteenden som att man kräker, laxerar, övertränar eller svälter sig själv. Men även andra kompensationer kan tas till. Ett långt scrollande på instagram på viktnedgångssagor, träningskonton och annan ”inspiration” som ska piska en in i ledet igen. Eller att man börjar googla nyttiga recept, bantningskurer och ivrigt läser på om hur man kan gå ner 10 kilo till julafton.
6. Tänk på kvinnan du vill vara. Hur äter hon? Hetsäter hon 10 kolor i ett mörkt kök endast upplyst av kylens sken? Antagligen inte. Hon tar kanske några stycken efter maten och njuter av dem. Hon lägger på dem ett vackert fat, gör en stor kopp te till och slår sig ner i soffan med en tidning eller bok. Hon äter dem som ett delikat prick över i:et och inte som substitution för mat som borde intagas vid hunger. Lev som den kvinnan och välj delikat njutning istället för ett känsloätande.

Dela gärna med dig av dina tankar kring julmatspanik. Kram!