Jag läste en intervju med skådisen Bryce Dallas Howard i vilken hon berättade att hon drabbades av en förlossningsdepression efter att hon fått sitt första barn. Hon kände en oerhörd skuld och skam och låtsades som att allt var bra. I samband med födelsen av barnet hade hennes film premiär och inför världens press berättade hon hur lycklig hon var och att bebbisbubblan var fantastisk. I verkligheten kom hon knappt ur sängen och depressionen varade i 18 månader. Ytterligare en faktor som bidrog till hennes depression var att hon gick upp mycket i vikt under graviditeten och gick inte ner i den takt hennes bransch krävde av henne.
Denna intervju var så oerhört sorglig att läsa och jag slogs återigen om att alla åkommor kring graviditet bara ignoreras. Kvinnor lider av foglossning och smärtsam amning, men hon ska bara bita ihop för sådär är det när man är gravid. Man ska föda vaginalt, och inte önska kejsarsnitt, samtidigt som sjukvården varken kan garantera plats på förlossningen eller utvilad personal. Man ska vara lycklig och älska sitt barn direkt efter förlossningen och om man gud förbjude inte är lycklig så skuldbeläggs man. Jag funderar kring det faktum att detta ”gilla läget och acceptera hur det är” samt alla pekpinnar och allt skuldbeläggande förekommer just när det gäller kvinnor. Om det var männen som drabbades av förlossningsdepression hade de också lidit i 18 månader i det tysta eller hade samhället skapat ett enormt uppbackningssystem för dem? Om männen led av foglossning hade de bara fått acceptera smärtan och lidandet eller hade det forskats intensivt på området?
Som kvinna känner jag att det förväntas att jag ska gilla läget. Floskler som ”du får ju ett barn i slutet” eller ”det är så kort tid det handlar om, nog kan du lägga dig själv åt sidan för barnet” haglar över gravida och nya mammor. Hade samma mentalitet rått om det var män som bar barn? Jag tror inte det. Vad tror du?
Om mannen fick förlossningsdepression
Du kanske också gillar...
Som en jävla käftsmäll
Foto: David Johansson Min älskade fästman är fotograf och bilden ovan är ett självporträtt han tog i veckan. Helt plötsligt låg bilden utskriven på hans skrivbord och för mig var det som en jävla käftsmäll. Så in i bomben vacker. Denna bild visar allt jag älskar med Davids utseende. Hans bångstyriga lockar som när han … Continued
Det blev visst en Skultuna!
Men är inte jag en bortskämd liten tös så säg!? Av svärisarna fick jag en högt efterlängtad julklapp. Nämligen den borstade krukan från Skultuna. Som jag har önskat mig den! Den lilla rumsgranen passar verkligen perfekt i krukan och det krispigt gröna gör sig riktigt bra med mässingen tycker jag.Den enda jag undrar över nu … Continued
Hur gör vi med det här med sänggaveln egentligen?
Nu känner jag att det bara MÅSTE hända. Jag måste fixa en sänggavel. Jag har pratat om det i evigheter och blir trött på mig själv. Problemen jag har är följande: 1) vilken färg? Vitt kommer ju bli skitigt så fort. Svart är för dystert. Någon färg gör att all inredning måste anpassas … Continued
Nu blir det söndagsmys
Vi har verkligen haft världens lugnaste söndag. Bara sovit ut, kollat orange is the new black och vilat. Estrid har mest ätit och sovit och till sitt (idag) stora förtret blivit badad. Det är lite lotteri det där med badandet. Det kan verkligen gå hur bra som helst eller bli en rejäl gråt- och skrikfest. … Continued
Dessa dramatiska ungdomar!
Minns ni att jag berättade, på ett så oerhört ödmjukt sätt, att jag tagit två bilder som fick både mig och David att klappa förtjust? Anledningen till att jag är så himla nöjd med dessa bilder är för att ungdomarna är så jäkla fina. Engagerade, samhällsmedvetna och med ett uttryck i kropp och ansikte som … Continued
Again, we will fly solo
Tidigt i morse fick jag en puss på pannan och David tassade ut genom dörren för att återigen sätta sig på ett plan. Denna gång till Tunisien. Jag och Estrid har ju gjort detta en gång innan. Idag känner vi oss vid gott mod faktiskt. Veckan är fullpackad med mysiga promenader, fika och häng med alla möjliga … Continued
jag är helt med dig. sorgligt att världen ser ut så, men så länge vi inte är mer jämställda kommer typiskt kvinnlig problem med graviditeter, låg lön, mens, mindre pension, mer föräldraledighet och VAB än mannen att aldrig tas på allvar. Tack för din kommentar! Kram
Jag kan nästan till 100% lova att om det var män som led igenom allt detta vad gäller förlossning så hade de fått enormt mycket hjälp och det hade forskats hit och dit om hur man kan åtgärda problemet. Vilket jag tycker är hemskt att det fortfarande är så år 2015.
Nu kanske jag låter hemsk när jag skriver så, men faktum är att det är så när det kommer till mycket.
Ha en fin dag
Kram Linda