När jag var tio år gammal visade tv4 serien ”Emma – åklagare”. En serie om en rödhårig, modig, motorcykelkörande kvinna med läderbyxor, snygg exman och en älskare. Hon gjorde ett så stort avtryck på mig att jag då, vid tio års ålder, bestämde mig för att bli åklagare jag med. Sagt och gjort, jag var duktig i grundskolan och fick betygen att komma in på den svåra och prestigefulla utbildningen IB på Malmö Borgarskola. Den utbildningen gav mig betygen att så småningom komma in på juristprogrammet i Stockholm.
På första veckan på den nya utbildningen fick vi lyssna på ett panelsamtal med olika typer av jurister. När advokaten talade kände jag att wow, det är ju det här jag vill göra. 4,5 år studier, ett antal år på advokatbyrå som biträdande jurist och sen, för några år sedan, stod jag där med beskedet. ”Grattis, du är nu antagen som ledamot av advokatsamfundet i Sverige och kan därmed tituleras advokat”. Den stora glädjen uteblev.
Jag hade inte längre något mål, ingen riktning att röra mig mot, inga milstolpar att passera. Jag var i hamn. Strax över 30 år gammal. Jag frågade mig själv om det skulle vara exakt såhär för resten av mitt yrkesliv. Samtidigt hände det saker inom ett annat område. Nämligen det som influencer. Jag växte stadigt, jag fick samarbeten och framförallt kände jag att jag kunde knyta an till mina följare. Jag fick en känsla av att jag har något att säga och att andra vill lyssna på det. Drömmen om en karriär som influencer växte sig allt starkare. Tills jag en dag kände att om jag inte tar klivet nu så sprängs bröstet. Och nu ska jag då gå på tjänstledighet.
Jag känner inte att jag ger upp min karriär. Jag tar bara en liten ledighet för att testa mina vingar. Arbete som jurist och advokat finns det alltid och jag kommer enkelt fortsätta arbeta med detta om jag en dag ändrar mig. Däremot känner jag att livet är så långt och jag står inte ut med tanken på att det står stilla. Jag vill känna att jag levt stort, drömt stort och åstadkommit stort. Det är inte biten som influencer som är det jag drömmer om. Det är livet som entreprenör. Arbeta hemma, ha olika kreativa projekt, få tid till mina ideér och tankar. Skriva böcker, hålla kurser, coacha kvinnor till ett bättre mående, göra klädkollektioner. Och framförallt, bara ha ett heltidsarbete. Jag har under en väldigt lång tid balanserat livspusslet med två heltidsjobb. Det har varit roligt, men slitsamt.
För att våga ta det här steget har jag behövt två saker. Ovillkorlig uppbackning från David och en säkrad försörjning för tjänstledighetens tid. David var enkelt. Han gav det omedelbart och utan tvekan. När biten med försörjning var säkrad fanns det inga hinder längre. Då var det bara att be om tjänstledigt, luta sig tillbaka och försöka lugna stormen som yrde i magtrakten och ta klivet.
Heja Dig Frida!
Modigt, sant och uppriktigt mot dig själv! All Lycka! You go girl!
Äsch, en utbildning finns alltid kvar! Hejar på dig! Stort lycka till, så otroligt modigt att våga byta bana!