Varenda gång jag har frågestund på insta får jag frågor om min tidigare karriär som advokat. Varför jag lämnade. Om jag inte saknar det? Om jag känner att jag slösade bort en utbildning osv. Jag förstår verkligen att man frågar det för karriär är en så stor del av många människors identitet.
Men det är inte så för mig. Jag vill arbeta med något som är kul och som betalar mina räkningar. Framförallt ska mitt arbete möjliggöra mitt övriga liv. Jag arbetar för att leva, jag lever inte för mitt arbete.
När jag var 10 år gammal bestämde jag mig för att jag ville bli advokat. Jag ville arbeta med utsatta kvinnor och vara en cool stridbar kvinna. Sen hade jag tunnelseende på det genom hela livet. Alla val jag gjorde var kopplade till detta slutmål. Jag kämpade i högstadiet för att få betyg för att komma in på ett bra program. Duktig som jag var ville jag studera IB-programmet. Inte för att det verkade roligast (hey, då hade jag gått estetprogrammet!!) utan för att det var svårast att komma in på och gav mest wow-faktor. Jag kom in på IB och hade en paus för att åka som utbytesstudent. Man skickade 200 svenska stipendiater till USA men bara 20 stycken till Australien. Givetvis blev mitt val Australien för det var creddigast. Jag avslutade mina gymnasiestudier och sökte in på juristprogrammet. Jag bestämde mig för att bli brottmålsadvokat dels för att jag verkligen har ett genuint intresse av det men också för wow-faktorn av att kunna säga ”jag är brottmålsadvokat”.
Åren gick och i nästan 10 år arbetade jag på advokatbyrå med brottmål och vårdnadstvister. Jag hade fantastiska år men också svåra år. Jag blev aldrig bekväm i min roll och det var hela tiden något som skavde.
Skavet växte och jag kände att jag behövde ta mig därifrån. En desperat känsla av att jag inte stod ut en dag till. På min fritid hade jag ett växande instagramkonto och ett annat liv hägrade framför mig. Ett liv jag så innerligt längtade efter. Att få vara hemma, flexibel, närvarande i Estrids liv, ett mjukt liv utan konflikt. Som advokat befann jag mig i ständig konflikt med klienter, åklagare, poliser, domare, motparter och motpartsombud.
När jag valde att avsluta min karriär som advokat trodde jag att jag skulle skämmas när jag fick frågan ” vad jobbar du med” och jag svarade influencer. Att jag skulle behöva brasklappa mitt intellekt med att säga ”men jag var advokat innan”. Det blev inte så. Och det är för att min identitet inte sitter i min karriär. Jag är lycklig idag. Jag är så innerligt glad för min advokatkarriär men jag är också innerligt glad över att den är slut. Det är inte en bortslösad utbildning, istället är det en grundutbildning som gör att jag framöver har hur mycket tjänster som helst att söka om jag skulle önska.
