Brev till mitt barn

För två år sedan väntade vi på att du skulle komma. Det var en gråmulen påsk med regn och kalla vindar. Men när du närmade dig detta livet sprack himlen upp och solen lös varm och stark. Sen den stunden har du varit solen i mitt liv. På eftermiddagen fladdrar min mage till för jag kan inte bärga mig efter att få hämta dig på förskolan. Efter att få höra dig ropa ”mamma” och komma springande mot mig. Jag är din mamma. Det gör att vi ibland bråkar och det händer att mammas tålamod tar slut. Jag försöker ge dig utrymme att upptäcka ditt liv, men som mamma måste jag sätta gränser. Ibland blir jag för arg och jag skriker och ibland måste jag hålla dig hårt för att inte tappa dig ur mitt grepp när du vägrar gå in i bilen. Vår vardag präglas just nu av starka viljor och en kamp om hårborstning, tandborstning, frukost, pyjamas, blöjbyte och nattning. Men varje kväll när du somnat så önskar jag att jag fick väcka dig så vi kunde umgås bara en liten stund till.

Jag blir aldrig trött på dig. Och mitt minne är som ett såll där de jobbiga stunderna suddas bort sekunden vi kramas, torkar tårarna, säger förlåt till varandra och blir vänner igen. Känslorna av glädje och stolthet tar så stor plats och att de tråkiga känslorna inte får plats alls. De får bara flyta in en kort stund och sen ut lika snabbt igen. Så stor är kärleken till dig. Den fyller hela mitt modershjärta.

När jag tittar på dig så ser jag det vackraste ansiktet och den finaste kroppen. Du är fulländad på alla sätt och vis. Jag älskar dina små tår med naglarna jag aldrig får klippa och din fina runda gump. Jag älskar dina långa ben som sparkar ilsket när vi ska byta blöja. Jag älskar dina små händer som skapar konst, pyssel och ömt smeker min kind om jag är ledsen. Jag älskar din fina mun som säger de roligaste sakerna och som skriker de högsta skriken. Jag älskar ditt lockiga hår som du vägrar ha i en tofs. Jag älskar din hjärna och ditt intellekt. Jag kan titta på dig i evigheter och att få höra dig berätta som saker får det att svida i mitt hjärta för kärleken får inte längre plats utan får hjärtat att spänna i sömmen. Jag blir mallig när du räknar 1,2,3,4,5,6,7,8,10,4 och när du hoppar högt jämfota fast du bara är två år.

Du är en liten flicka med stort intellekt. Du är modig, självsäker och rolig, och väldigt medveten om allt detta. När du tappar något i golvet, och jag blir arg, säger du ”pang i bygget” för då vet du att jag börjar skratta istället. Det är det vi gör i vår familj. Vi skrattar, ofta och mycket och varje dag. Jag kunde inte bett om en bättre dotter. Du är perfekt för mig, din kropp passar perfekt intill min kropp när vi sover nära, din närvaro passar perfekt inom mig och din personlighet passar mig perfekt för du skänker mig glädje och du tvingar mig att arbeta med mina sämre sidor.

Två år är 730 dagar är 17520 timmar är 1.051.200 timmar och jag hade inte velat vara utan en enda sekund av den miljonen timmar. Du är mitt allt, mitt liv, min luft och min livlina. Det är din närhet jag behöver för att sudda bort en dålig dag. Det är din lukt jag behöver för att känna total trygghet. Du är det finaste som hänt mig och pappa och varje kväll när du sover säger vi att vi är de lyckligaste som fick dig.

Grattis på födelsedagen Estrid Viola Svensson. Mamma älskar dig mer än igår och imorgon älskar jag dig mer än idag. Kärleken till dig blir bara större och aldrig mindre och för dig gör jag allt.

Ikväll äter vi tårta och öppnar paket. Sen bråkar vi säkert om tandborstningen och jag tänker att jag orkar inte en minut till. Men sen sover du och när jag hör din lilla snarkning kommer jag få tårar i ögonen och vilja väcka dig så jag får umgås bara en liten stund till för det enda som jag kan minnas är att du är det bästa som någonsin hänt mig.