Jag sitter här nyss hemkommen från lunchopera och efterföljande ansiktsbehandling. Så fruktansvärt värdsligt. Istället gråter jag över nyheten som nyss kom som en flash. En lastbil har kört in i Åhléns city och det är flera döda. Polisen bekräftar att det är ett terrorattentat och jag känner mig iskall i kroppen. Jag står inte ut med. Jag står inte ut med dessa hjärtlösa, hjärntvättade, ondsinta terrorister som förstör för en hel värld.
Så säger alla att man inte ska låta rädslan vinna, för då vinner terroristerna. Men jag är rädd. Jag har ett älskat barn och jag är så otroligt rädd. Jag känner mig fångad och begränsad och nått så in i helsikes förbannad.
Jag lider fruktansvärt med de som idag på något sätt blev drabbade av denna terrorattack.
Nu åker jag och hämtar mitt barn och håller henne nära mig, andas på henne, känner hennes hjärta picka inne i den lilla kroppen. I natt kommer jag sova nära nära och känna hur hennes andning får den lilla magen att hävas upp och ner mot min handflata.
Visst är det hemskt det som hänt och man undrar vad ens barn kommer växa upp i för värld.
Känner med alla drabbade i Stockholm.
Ha en fin kväll
Kram Linda
Ja det är alldeles förfärligt. Men det var lika vackert att se hur vi medmänniskor ställde upp för varandra i den tid av kaos och tragedi.
Marken bara försvinner under fötterna. Ont i magen. Arg. Ledsen.
Ondsinta mördare är dem!
Så fruktansvärt! Tänker på dem som förlorat någon idag. Men jag känner mig också rädd och jag vet att är man rädd så vinner terrorn….
Det är svårt. Man vill inte låta dem begränsa ens liv men samtidigt kan man ju inte låta bli att tänka över sin säkerhet en gång extra.
Jag är också rädd! Det är svårt att inte tänka på det. Jag låter det mig begränsas till en viss del. Samtidigt som jag känner mig oerhört frustrerad över att jag inte kan göra någonting åt det!
Jag tänker att det vi kan göra är att vara aktiva i debatten och förespråka demokratiska värderingar.