Här sitter jag, de sista skälvande timmarna i gamla lägenheten. Eller, egentligen sitter jag hos mina föräldrar. Jag och David ska snart över till lägenheten för att packa det sista och se till att allt är tipp topp inför morgondagens flytt. Jag kan knappt sova om nätterna för jag ligger bara och drömmer och drömmer och drömmer om hur allt ska bli framöver. Jag tänker ofta samma drömmar om och om igen och inser att jag skapar målbilder. Sådant som jag drömmer om att få göra. Eftersom jag älskar att drömma tänkte jag berätta för dig hur mina målbilder ser ut.
– När jag på tisdagsmorgon sätter på kaffekokaren och gör min första morgonkopp i huset. Jag är insvept i en kimono, jag slår upp glasdörren ut mot balkongen och vid matbordet sitter en morgonrufsig Estrid och längtar efter smoothie.
– Jag har storhandlat för första gången och får äntligen fylla den stora kylen, den stora frysen och skafferiet med god, spännande, nyttig, härlig, festlig och kreativ mat. Vackra burkar med marmelad, sylt och oliver ställs på rad i kylen. I skåpen tronar glasburkar fyllda med pasta, bulgur, quinoa och mathavre. I en stor skål finns saftiga apelsiner, bananer, gröna vindruvor och äpplen. I ett fat bredvid lägger jag upp lök, både gul och röd, vitlök och chili.
– Jag gör en stor kopp te med honung i och står en stund och tittar ut över mitt nya kök. Jag lyssnar på tystnaden som faller när Estrid somnat. Jag tar min kopp, går in i mitt bibliotek och väljer ut en bok för kvällen.
– Det ringer på dörren och David öppnar. Glada och nyfikna vänner kommer in, jag möter i köket med förkläde på och på spisen kokar en gryta. Överallt tindrar det tända ljus och det hörs svag musik från vardagsrummet.
– Det blir en förvånansvärt varm dag i september och vi kan låtsas att det är sommar. Vi är ute i vår trädgård, vilar på altanen, dricker saft som klirrar av is och när dag går mot kväll tänder vi grillen och grillar korv och kyckling, som vi äter med sallad fylld med granatäpplekärnor och tjock krämig bearnaisesås.
– Jag tar Estrid på cykeln och utforskar Skanör. Båtarna i hamnen, den långa stranden och den gröna parken. Vi tittar på hästarna vid oss och plockar snäckor på stranden. Vi äter glass på Aldo och tar sen ett litet dopp innan vi åker hem.
– Septemberkvällen är ljum och Estrid sover. Jag och David sitter på altanen med lite vin (för honom) god dryck (till mig), det är alldeles tyst i Skanör och inget storstadslarm når oss. Vi håller varandra i handen och tittar upp mot himlen, ut mot trädgården och på varandra. Jag tror att just där och då kommer vi på riktigt inse att våran dröm äntligen gått i uppfyllelse. och ni känner mig, jag kommer nog gråta en skvätt. Sen blir det kallt, och det kommer säkert en ettrig mygga och vips så börjar det regna och vi skyndar oss in. Realism i allt detta njutningsfulla drömmeri.
Lite så ser mina målbilder ut just nu.
Vilka fantastiska målbilder du har. Och snart är ni där!
japp, jag ska kryssa av en i taget!