Män upprör mig. Inte alla män och inte på grund av att de är män, men på grund av vad män gör mot mig, mot andra, mot vår omvärld. På bussen sitter jag trångt i mitt säte för mannen bredvid mig manspreadar (alltså sitter med orimligt särade ben). I offentliga rum bedöms jag efter mitt utseende och jag tilltalats sexistiskt fler gånger än jag har ben i kroppen. En gång gick två vita medelålders businessmän framför mig i tunnelbanan. De stannade upp och jag hade ett tåg att passa. Ursäkta. Får jag komma förbi? Jag frågade flera gånger. De flyttade inte på sig utan jag fick glida emellan bäst det gick. Såg du hennes pattar, de skulle man vilja lägga kuken mellan sa den ena. Den andra skrattade. Det var rusningstrafik och alla hörde. Jag var 21 år och på tåget vidare grät jag.
Män står för allt jag hatar i denna värld. Våld och hot, sexuella övergrepp och miljöförstöring. Usel bilkörning där störst, bäst och vackrast råder och varje gång en bil gasar istället för att bromsa för mig vid ett övergångställe sitter alltid en man bakom ratten. Kvinnor stannar varje gång. På krogen är det män som slåss och kallar tjejer för hora för att de bara vill vara ifred med sin väninnor. Män slår bögar och häcklar flator. Män vurmar patriarkatet, för vem vill ge upp sin makt? Män försvårar för mig och kvinnorna innan mig och efter mig. Vi fick inte rösta och får i vissa länder fortfarande inte det. Vi säljs som sexslavar och våra könsorgan stympas och lemlästas. Våra fäder, bröder och kusiner förföljer oss och dödar oss för att vi lever enligt en annan norm. Partners slår oss, förnedrar oss och dödar oss för att vi valt att lämna dem. Jag skriver ”vi” för jag är dessa kvinnor och de är jag. Det är en enad kamp vi för, men som bara kan vinnas om männen sluter upp kring vår sida.
Jag upprörs av män som säger att de är feminister men som enbart pratar om sig själva och vilka bra feminister de är och som stöddigt försöker förklara viktiga saker som en tjej som jag inte fattar. Män som tror de kan styra mig men när de hotas av min titel och mitt yrke spefullt himlar med ögonen och säger att jag inte borde vara så arg. Eller killarna som fäller sexistiska kommentarer och vi tjejer säger ifrån. Då har vi inte fått kuk på länge. Eller så är vi torra och fattar inte ett skämt. Eller så är vi bara en stor jävla bitch.
(Männen på bilden har inget med texten att göra. I vart fall inte personligen…) 
Bra inlägg. Så bra skrivet!
tack!! förresten, hur hittar jag dig på facebook?