Det börjar skymma och jag är hemkommen från mässan. Nu sitter jag i soffan och gäspar och undrar hur jag någonsin ska orka äta både på restaurang OCH spela boule. Mest av allt vill jag få chips intravenöst och kolla på någon cheesy deckarserie på Netflix och med hundögon snyfta till mig en fotmassage. Men, se det går inte. Jag får ju leva som jag lär och har man tackat ja så har man. Och ta mig rätt, det ska bli UNDERBART att träffa min tjejer och äta god mat men jag ska bara över den här puckeln. Nu sköljer jag ansiktet i kallt vatten, tvättar av sminket och gör om den. Tar en kopp kaffe, sätter på lite deppig musik och så ska det nog bli liv i mig igen. Och imorgon, imorgon ska jag sova ut. Jag har aviserat att denna mamman behöver sovmorgon och det ska jag få.
Så nu, tvätta av mig mässan, peppa till musik och välja outfit. Och med mina tjejer kan det bara bli en bra kväll. För ingen får mig att skratta som dem. Och om inte skratt får en att piggna till, ja då kan nog inget göra det.
