Min mamma, also known as das reiseleiter, har nu bokat en resa för hela stora familjen. År 2017. Den som väntar på något gott kan onekligen vänta länge. Den trogne läsaren komma kunna minnas att jag dels är rädd för att resa, och enbart vågar resa med min mamma. Blä, så sorgligt. Och stackars Estrid, ska hon aldrig få uppleva mer än Malmö med omnejd? Det går ju bara inte. Så, då hände det. Surf surf surf, klick klick klick, överföring av pengar, blunda för summan och så bara ett två tre hände detta…
Det blir visst Kreta även i år! Jag vill skrika, jubla, springa ut på gatan och rycka tag i en förbipasserande och vråla FATTAR DU? JAG HAR BOKAT EN RESA. SJÄLV. UTAN MIN MAMMA! MED MINA EGNA PENGAR. OCH DET KRÄVDES BARA FYRA SAMTAL TILL VING INNAN DET VAR KLART!!!!
Men så kan man ju inte göra.
Så jag gör det på insidan. Gör konstfulla kalenderanteckningar på mobilen som jag delar med David och säger att jo det är sant, vi ska på semester. Vi tre. Du och jag och Estrid. Oliver i munnen, sand mellan tårna och många dopp i poolen. Jag har då tänkt på allt. All inclusive, spjälsäng, mat på planet för alla tre, transfer till hotellet. Nu är det pool, hav, fetaost och oliver, tzatsiki och souvlaki, en baddräktsklädd Estrid och uppblåsta ringar, bokläsning i skuggan, bloggande på balkongen, filmkvällar i sängen med en liten Estrid som sover bredvid. Jag vill bara skrika.
Men så kan man ju inte göra.
Men visst är det allt bra härligt att jag gjorde det? Att jag vågade. Facing your fears och allt sånt. Men det bara blev så symboliskt att göra detta. För idag fick vi det uuuunderbara beskedet att Estrid fått dagisplats på vårt andrahandsval. En riktig lättnad och glädje. I slutet av augusti börjar hon och vårt liv börjar i en helt ny fas. Och jag kan verkligen inte tänka mig något bättre sätt att fira det än med oliver i munnen, sand mellan tårna och många dopp i poolen.
👏👏👏bra jobbat Frida. Tror det var Strindberg som skrev ”den längsta resan börjar med det första steget”.
vilket fint citat! det ska jag bära med mig! och tack för peppen!
Bra det där! Med ett förflutet pa UD flög jag och maken kors och tvärs, inget med det. Sedan kom barnen…..Oj, vad jag plötsligt blev nojig! Hörde allt skrammel pa flyget och var varendaste gang SÄKER pa att vi skulle trilla ner. Händer ju inte SA ofta….Sedan bestämde jag mig för att det-här-går-inte! Vill jag ut i världen (och det vill jag ju) MASTE jag flyga (om jag inte vill simma till systern i Kalifornien t.ex, och det vill jag ju inte). Alltså har jag nu någon slags hat-kärlek till flyg. Älskar det ännu inte, men det funkar. Mycket Sudoku vid start och landning…..Vi flyger faktiskt också till Grekland i juli med hela familjen och möter upp syster med familj. La grande famiglia!
Njut av er semester och vad härligt att veta att det sedan funkar med dagisplats!
Tack! Ja det är ju viktigt att pusha sig för ens barn skull liksom! Vad spännande med förflutet på UD. Då måste ni ha bott lite överallt ju! Jag ska packa ner böcker och iPad och massa leksaker och snacks till Estrid. Och hoppas hon inte blir tokig av tre timmar på flyg!
Heja dig! Det gjorde du bra! Väl värt att basuneras ut från hustaken, faktiskt.
tack fina du! jag känner mig mäkta mallig faktiskt!
Åhh, Kreta vill jag också till!! 😀
ja det ska bli sååå himla skönt med lite vila, sol och pool!