Döden säger nej

I fredags blev jag och min mamma bjudna på lunchföreställning på Malmö Opera. Efter lunch fick vi se kammaroperan ”Döden säger nej”. Jag blev så starkt berörd att jag kände att jag var tvungen att berätta om upplevelsen och operans bakgrund för er. Under lunchen talade Jan Mark som är den som gett operan sin svenska text. Han var den mest underbara mannen! Finurlig och rolig, djup och eftertänksam. Det var en ära att få höra honom tala om den här uppsättningen.

Viktor Ullman var en judisk tonsättare i Tjeckoslovakien. Under andra världskriget placerades han i ett koncentrationsläger vid namn Theresienstadt. Där träffade han en ung judisk man vid namn Peter Kien. Han var en mycket duktig textförfattare och illustratör. Tillsammans mötte de koncentrationslägret fasor genom att skriva en opera. De påbörjade repetitioner i lägret, men tvingades avsluta efter bara tre gånger. Lägrets vakter uppskattade inte operans innehåll.

Operans handling består av en maktfullkomlig kejsare. Han startar ett krig som leder till att människor besinningslöst slaktar varandra. Döden blir väldigt upprörd. Det är inte alls såhär han har valt att arbeta. Han vill vara barmhärtig och komma till människan som en lisa och inte som en slaktare. Bedrövad över kejsarens krig säger Döden nej. Han går i strejk. På slagfälten ligger soldaterna och lider och gör allt för att försöka dö ifrån sina plågor. Men ingen dör. Kejsaren blir mer och mer upprörd och hans auktoritet naggas i kanten. Tillslut återstår det bara för kejsaren att be Döden komma tillbaka till sitt arbete. Döden säger att han är villig att komma tillbaka under en förutsättning, att Kejsaren är den första som följer med Döden. Detta godtar Kejsaren och följer med döden.

Vilken otroligt stark berättelse! Men det slutar inte här. Viktor Ullman och Peter Kien skickas tillslut till Auschwitz. Peter dör av sjukdom på vägen till det slutgiltiga lägret. Viktor och hans hustru gasas ihjäl i dödslägret Auschwitz. Kvar i Theresienstadt låg deras manus. Då sker det underliga och alldeles magiska. Några lägerfångar samlar ihop all den dokumentation, målningar, berättelser och texter som fanns i lägret. De överlämnade det till en mesfånge som innan kriget arbetade so bibliotekarie. Bibliotekarien överlevde på ett mirakulöst sätt tiden i koncentrationslägret och kunde tillslut överlämna operans manus till en släkting till Ullman. Därefter försvann manuset ut i glömskan.

Fram till 70-talet då en person fick höra den magiska berättelsen om Viktor och Peters öde. Han lyckades hitta manuset och för första gången kunde operan sättas upp. Viktor och Peter fick aldrig se ditt verk spelas för en publik, de fick inte fortsätta sitt liv, men deras själ och konstnärliga avtryck kommer för alltid leva kvar. De har lämnat spår i vår värld som kommer överleva varenda diktator, vartenda krig och varenda ondska. Det är så att håren på armarna reser sig. Konst är mänskligheten, så är det bara.

Nu spelas den här operan även som en skolföreställning för barn från 11 år. Ett fantastiskt fint intiativ och viktigt för en stad som Malmö där antisemitismen och polarisering är stor. Och du som bor i eller nära Malmö, försök se denna opera. För du kommer få vara en del av historien och genom dig lever Ullman och Kien vidare.