Jag vägrar skämmas för långa förskoledagar och det bör även du göra. David lämnar Estrid kl 8 och jag hämtar henne 16.30. När jag hämtar henne är hon alltid en av de sista barnen kvar att bli hämtade. I början fick jag ett sting av dåligt samvete och tyckte synd om henne. Sen vaknade jag upp och kände mycket intensivt att nej, jag vägrar skämmas för långa förskoledagar.
Det finns bara en enda anledning till att Estrid har långa dagar på förskolan och det är att vi arbetar. Varje dag går vi till jobbet och vi måste arbeta våra 8 timmar och sedan kan vi hämta Estrid. Forskning visar att barn som har mödrar som arbetar får bättre skolresultat. Jag personligen tror även att en mamma som arbetar har en positiv inverkan på en hel familj. Jag anser även att det är viktigt för barn att i tidig ålder se sin föräldrar gå till ett arbete och göra kopplingen att det är tack vare det som det finns mat på bordet. Det är viktigt för mig att göra arbete till en norm för Estrid. Det är inte produktivt för en medborgare att leva i en familj som klarar sig på bidrag och därmed inte som barn se kopplingen mellan arbete och pengar.
Men det finns även en egoistisk aspekt i min vägran att skämmas. Jag är förvisso mamma, men jag är ändå samma människa som jag var innan jag blev mamma. Jag mår bra av att komma ut ur huset och träffa vuxna, dricka kaffe i lugn och ro och klä mig i fina kläder. Jag tycker om att tjäna pengar så att jag känner att jag har makt att forma mitt eget liv. Jag behöver pengar för att kunna leva som vi gör, spara för en framtid och unna mig en härlighet då och då.
Även den feministiska aspekten är en viktig pusselbit i denna fråga. Vi vet att kvinnor utan egna pengar har mindre egenmakt än de kvinnor med pengar. Hemmafruar blir beroende av sin partners pengar och får en usel pension när den dagen kommer. I en familj där pappans karriär prioriteras och mamman är den självuppoffrande personen som inte arbetar eller går ner i arbetstid, som därmed blir omsprungen av kollegor och missar löneökningar, fortsätter befästa bilden av att karriär är för män. Estrid ska växa upp till en stark och självständig kvinna. Hon ska känna sig kapabel och att hela världen ligger för hennes fötter. Om hon växer upp i en familj där pappan har karriären och mamma är hemma menar jag att det blir svårare för henne att instinktivt och spontant drömma stort.
Jag är väldigt stolt över mig utbildning och min karriär. Jag har varit, och är, en ambitiös person och det har stundtals varit slitigt men det har också varit otroligt givande. Det har öppnat många dörrar för mig, både karriärsmässiga såväl som mentala. Det är skönt att få känna sig kompetent och kunnig och det finns ingen känsla jag hellre vill överföra till Estrid än den. Då är det strunt samma vad hon gör, för det hon gör kommer hon brinna för och känna sig stolt över.
Sträck på dig! Sluta skämmas för långa förskoledagar. Var stolt över att du ger ditt barn en sund bild av en yrkesarbetande förälder, var stolt över att du lär ditt barn vikten av kopplingen arbete – pengar till räkningar och var stolt över att du unnar ditt barn en vistelse i en pedagogisk miljö som är utformad för barnet. Du är en modern kvinna så sluta förhåll dig 50-talets kvinnoideal. Ta på dig din blus och kyss barnet på kinden, ta dig till ditt arbete och drick en kopp kaffe, och luta dig tillbaka och känn dig kompetent och som en sjujäkla kvinnlig förebild!
Så jäkla bra inlägg! Tycker kvinnor alltid får för mkt skit för detta, män får det aldrig. O varför ska vi få ta det?! Nä, vi har samma rätt att arbeta fulltid och tjäna våra egna pengar!
hear hear sister!
Håller helt med Sara! Det är verkligen skillnad på vad som förväntas (krävs) av mamman och inte av pappan. Sitter djupare än vi tror… jag tror att barn som lämnas tidigt och/eller hämtas sent har det bra på förskolan. De är med både vid uppvarvning o nedtrappning o får mer lugn pedagogtid än om man är där de barntätaste timmarna. Hur som helst förstår jag inte hur alla pusslar för att lämna sent o hämta tidigt, vi får inte ihop det… Har bra arbetstider men ingen hjälp från utomstående.
En pappa som gör normal föräldragrejor, typ bär i babysele, matar eller bytår blöja behandlas som en kung! en mamma som sliter arslet av sig och kollar mobilen lite under dagen ”BORDE INTE ENS SKAFFAT BARN FÖR MAN ÄR SÅ FÖRFÄRLIG!”. Jag bryr mig inte om vad andra familjer gör, alla gör det som är bäst för sitt barn, men normen är ändå arbete. Det är vad som förväntas av oss vuxna i alla andra sammanhang. Men när det kommer till förskola, då ska man skämmas.
Håller med dig om att man inte ska skämmas för sina val men jag tror inte att det alltid är så enkelt att man lär sina barn kopplingen mellan arbete, stå på egna ben och långa dagar på förskola. I vissa fall kan man arbeta och ha kortare dagar på förskola. Sedan ser jag inte heller kopplingen mellan att ha korta dagar på förskola och vara bidragsberoend. Jag/vi lämnar senare och hämtar tidigare och arbetar sedan medan vår son sover. Alla kan självklart inte göra så men det är på detta sätt jag/vi har valt att leva vårt liv och jag tror inte att vi är sämre förebild för vår son på grund av detta. Detta är mitt/vårt val och det är kanske det du menar med ditt inlägg. Enklast kanske bara man struntar i att ha åsikter o hur någon annan väljer att leva sitt liv 🙂
Bra input Elin! Jag menar självklart inte att det finns en koppling mellan korta förskoledagar och bidrag, istället menar jag kopplingen förälder som går till jobbet vs. en förälder som inte går till ett jobb. Som är passiviserad i hemmet. Som jag skrev nedan, jag har ingen åsikt om vad andra gör. Jag blir inte provocerad av andras val. Men jag tycker det är märkligt att arbete är normen i alla andra sammanhang, men när man jobbar heltid och därmed har långa förskoledagar, så är man en kass förälder. Sen finns det en annan problematisk sida som jag tycker vi borde lyfta oftare och det är att det ofta är mamman som går ner i arbetstid och därmed är den som får en usel pension. Och det är ett jätteproblem vi kommer få i knät i framtiden.
Absolut – jag håller helt klart med dig mer än inte håller med dig. Vad jag dock tror är viktigt är att man kan se på arbete på många olika sätt. För att försörja sig och inte leva på bidrag kan ens arbetssituation se ut på många olika sätt. Vad vi försöker förmedla till vår son är GLÄDJEN i att arbeta och hitta en försörjning i olika saker. Idag beslutade vi oss för att sonen skulle ha en dags extra påsklov och nu 23.48 har jag ett par timmars arbete franmför mig med en rapport men det är helt klart värt hans lediga dag 🙂
Sedan kanske olika saker har olika vikt i olika perioder av ens liv. Jag har alltid arbetat väldigt mycket men sedan jag fick vår son då jag var nästan 42 år har jag helt enkelt fortsatt arbeta lika mycket men på andra tider på dygnet. Superviktigt att inte bara kvinnan går ner i tid och sedan blir kvar med ”Svarte Petter” och dålig pension.
precis som du säger, vi är nog mer eniga än oeniga. Bra input du kom med! tack!
Jag tycker absolut inte att man ska skämmas. Vi har turen att vi inte behöver ha Mira långa dagar eftersom jag jobbar i byn och mannen har oregelbundna tider.
Jag är däremot emot att man ska ha barnen långa dagar för att man ska kunna fika, shoppa eller ha egentid medan dom är där. Barn behöver sina föräldrar och det är vi som ska uppfostra dom och inte förskola eller skola.
På ett sätt så tror jag att det är bra att tänka på dessa bitarna INNAN man skaffar barn. Vad vill jag och vad är viktigt för mig?
Kramen
Jag tänker att det inte alltid är lätt att veta hur livet blir när man får barn. Det går inte ens att föreställa sig hur det faktiskt kommer bli. Däremot är det enklare att vara efterklok. Jag tycker inte heller man ha barnen på förskola om det inte behövs, men det är inte så mycket för barnets skull, som för samhällets. Förskola är inte en nanny, det är ju en kommunalt finansierad verksamhet, och dess regler måste respekteras. Men jag kan verkligen inte se att barn skulle må dåligt på grund av längre förskoledagar. Möjligen lite tröttare och mer tandagnissel på kvällen, men annars inte.
Och dessutom trivs mitt barn fantastiskt bra på föris! Nu lever jag i en miljö där det är s j ä l v k l a r t att mamman också jobbar och jag har aldrig någonsin blivit ifrågasatt över det beslutet och kan inte riktigt förstå att det ens finns kvinnor som blir ifrågasatta för att de vill jobba, det är ett icke-problem i min värld. Men tyvärr gäller väl inte det alla. Nu är det ju också så att jag är ensam med mitt barn, hur skulle vi klara oss om jag inte jobbade? Nu har vi lyckan att klara oss på att jag jobbar 80 procent (man måste inte leva i överflöd), men det tar 50 minuter för mig att ta mig till fsk från jobbet så det är lika långa dagar för mitt barn. Och det trivs vi med, båda två.
Nej, det är kanske inte just att mamman jobbar som ifrågasätts. Men jag hör allt oftare människor som beklagar sig över att folk sätter sina barn på förskolan från ett års ålder osv. BARNMISSHANDEL!!!!!! ja, typ så. Jag vänder inte mig emot hur en enskild familj gör, jag vänder mig mot att vi har ett klimat där det skapas en bild av att barn inte har det bra på förskolan. Och det stör mig att arbete är en norm, men inte när man får barn. Då ska föräldern (allt som oftast modern) gå ner i arbetstid för barnets skull. Men när den mamman är fattigpensionär i framtiden kanske hon inte har någon som hjälper henne. Gå gärna ner i arbetstid men gör det på ett sätt så att mammans pension inte naggas i kanten. Starta ett sparkonto där de pengar mamman förlorar på nedgången arbetstid ersätts av mannen.
Som barn kan man ha en mamma som är utbildad, gör karriär, driver eget OCH väljer att jobba halvtid och vara hemma länge. Jag tror att småbarn får bäst start i livet om de får vara med sina föräldrar. Det finns det också en hel del forskning på. Balans!
Var familj gör som den vill, men det är ett samhällsproblem att det allt för ofta är mamman som är den som går ner i arbetstid. Det kommer ha en direkt påverkan på hennes pension.
Jag tycker till viss del som du,fast jag som varit hemma länge med 6 barn känner inte att vi inte ger våra barn insikten om pengars värde, vi lever inte heller på bidrag, jag är högutbildad trots min långa frånvaro. Jag kan faktiskt inte låta bli att få ett sting i hjärtat av din text. Som att vårt val är sämre? Att mina tjejer inte har en stark förebild då de är hemma med mig? Vi delar hyfsat lika på barn och hem såklart gör den som är hemma för dagen mer.
Men nej fina fina Petra! Du missförstår mig! Jag har ingen åsikt om vad en enskild familj gör. Jag tycker inte att någon med dina livsval ska skuldbeläggas. Det jag menar är att arbete är normen i alla andra sammanhang i samhället. Men när man får barn, då går ibland debatten ut på att man är en dålig förälder som prioriterar sitt arbete framför sitt barn. Den åsikten är skadlig därför att den göder bilden av att när man får barn ska man offra karriär. Problemet i sig är inte att man går ner i arbetstid, problemet är att det allt som oftast är mamman som gör det. Det kommer ha en direkt påverkan på hennes pension och därmed hennes egenmakt som äldre. Och jag kanske formulerade mig slarvigt för jag gör inte kopplingen korta förskoledagar med att man går på bidrag. Jag gör kopplingen vid vilka värderingar barn får när föräldrarna arbetar respektive vid när familjen går på bidrag.
Ert val är INTE sämre. Jag kan inte ha en åsikt om hur du som enskild person väljer att leva ditt liv. Det respekterar jag fullt ut. Däremot blir det ju ett faktum att det kommer påverka din pension. Och jag har inget att göra med just din pension, men det estimeras att år 2050 kommer 50% av ALLA kvinnliga pensionärer vara fattigpensionärer, och det är ett stort problem.
Du ska verkligen inte ha en sting i hjärtat, då ber jag om ursäkt, för jag menade inget ont mot dem som kan möjliga kortare förskoledagar för sina barn. Jag ville rikta min kritik mot dem som kritiserar föräldrar som arbetar och därmed har barn på heltid på förskola. DEM har jag ett problem med. Du är en jättefin förebild för dina barn och åter igen, min kritik riktades mot dem som klankar ner på arbetande föräldrar, inte mot dem som möjliggör kortare arbetstid.
Jag hoppas du förstår hur jag menar, annars skriv igen så förklarar jag vidare. Du är en speciell läsare för mig och jag vill på inget sätt såra dig!
Kram!
Tack! NU förstår jag dig och vad du ville få fram. Ja jag är medveten om pensionssparande och vi försöker se till att jag inte halkat efter.men jag ljuger ju om det inte kommer påverka min pension, min karriär och mina möjligheter på arbetsmarknaden. Vilket gör mig förbannad, för varför ska jag/ vi som familj som inte utnyttjar barnomsorg särskilt frekvent,och som samtidigt som vi fostrar barnen som ska ta över världen så ska vi halka efter på alla plan. Hade jag anställt folk hade jag inte tvekat att anställa pappor eller mammor,vet att föräldrar främst mammor ät sjukt effektiva och kan jonglera många bollar! Jag håller mig uppdaterad på samhällsläget varje dag,jag pluggar lite vid sidan av när orken finns,allt för att en dag kunna plocka ut min examen. Jag kommer vara 40 faboulus och redo att jobba resten av.mitt liv! Tack igen ditt ord om speciell värmde, din blogg är nog det första jag läser innna Dn! Kram
tack för ditt svar! Du är en fantastisk kvinna och förebild! Kram!
Du morotskakan var sjukt god! Kram
haha åh vad bra! vad glad jag blir!
Så intressant att läsa alla kommentarer o dina svar Frida!
Jag är verkligen glad för det fina debattklimatet vi har här.