Som offentligt biträde för asylsökande träffar jag många människor från Mellanöstern. Det har gjort att jag känner en viss anknytning till de olika arabiska kulturerna. Vissa saker tycker jag är väldigt bra och andra saker mindre bra. Jag har fått en stor nyfikenhet på mina klienters livshistoria, var de bodde, hur såg det ut där, vad åt de och hur umgicks man. Det känns som jag fick en liten bit av den bilden när jag läste boken Morgon i Jenin av Susan Abulhawa (här).
Boken handlar om en kvinnas liv. Hur hennes föräldrar på ett obarmhärtigt sätt kastades ut från Palestina när isralerna tog över och hur de fick bosätta sig i Jenin. I boken får vi följa längtan efter djuren och åkermarkerna, och framförallt efter de älskade som inte överlevde resan. Flickan föds i bokens början och vi får följa hela hennes liv, genom barnhem och amerikansk skolgång, äktenskap och egna barn och hur hennes minnen vävs sammans med livets nutida händelser.
Det är en fantastisk bok. Språket är detaljrikt och levande och man kan rikta känna hur ljum den ljumma vinden verkligen är mot kinden, hur saftiga frukterna är i munnen och doften av den kryddstarka maten. Lika innerligt kan man känna sorgen i en mor efter att hennes barn tas ifrån henne, traumat som uppstår i en människa när den fastnar mitt i ett krig och skräcken när man som barn är levande begravd som resultat efter en attack.
Boken handlar om Palestinier och en tidsspecifik förföljelse, men den klingar bekant när kriget i Syrien är så närvarande i våra liv idag. Det är inte svårt att föreställa sig Syriens människors ångest, sorg och fruktan.
Helt enkelt en otroligt vacker och tankeväckande bok, som jag verkligen vill rekommendera dig att läsa. Särskilt om du vill bege dig på en mental resa ut i vår stora värld.
