Hej svejs vänner! Eller gäst och godmorgon kanske jag ska säga istället. Jag har så himla lite tid här på morgonen men ville bara pipa in snabbt med ett boktips. Jag jobbar ju idag igen, men sen är det några lediga dagar till igen innan allvaret börjar på riktigt. Katrine Kielos är så smart och cool och den här gamla boken läste jag för ett tag sedan. Berättelsen om hur det gick till när Katrine själv blev våldtagen och hennes tankar kring det. Men också en berättelse om hur sex, samtycke och våldtäkt ibland snärjs samman i något som kallas romantik. Bilden av att en kvinna ska säga nej och sedan bli övertalad av en stark och dominant man.
Det är också en berättelse om kvinnlig sexualitet och kvinnan måste göra uppror mot rädslan för våldtäkten och mot den kultur som konstruerar henne som våldtäktsbar. Som Katrine själv säger ”vi måste prata om våldtäkt för vad det är, och vad det gör. Mot kvinnor. Med kvinnor, idag.”
En feministisk pärla! Läs! Du hittar den här.
Jag har den, men efter det att jag läste Ann Heberleins krönika i Sydsvenskan om den blev jag så irriterad att jag avstod att läsa den. För nej, Katrine Kielos blev inte våldtagen, det är en fiktiv berättelse och som Ann Heberlein skriver :
”Nej, berättelsen är inte självupplevd utan fiktiv. Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha – det där om att vara bra på att bli våldtagna. Kielos behöver nämligen oss och våra våldtäkter, men hon har inte bemödat sig om att intervjua några våldtagna kvinnor (måhända på grund av risken för att våra berättelser inte illustrerar hennes teori lika galant).
Det är många som slåss om oss våldtagna, som vill använda våldet mot oss i sina egna syften, till exempel för att hävda att den ”patriarkala” kultur vi lever i ”konstruerar kvinnan som våldtäktsbar”. Kielos ser inte individen för alla strukturer, gör kvinnan precis så maktlös som hon hävdar att hon inte vill, beskriver henne som ett viljelöst objekt som låter saker ”hända” istället för att agera och fatta egna beslut. Identiteten som våldtagen blir, trots Kielos föresatser, den enda giltiga.”
Heberlein skriver också: ”Kielos är inte någon obegåvad författare – tvärtom – men det är minst sagt vanskligt att bygga en politisk teori på fiktiv grund.”
Och det är nog där det skaver för mig; det känns alltför oärligt för att jag ska kunna ta det på allvar. Synd – för det är ett viktigt ämne.
oj, detta hade jag inte en aning om. Ja det ställer onekligen boken i ett annat ljus. För just boken berör ju så mycket för att man tror att det är Kielos egna tankar. Jag känner mig helt förvirrad just nu! =)
Låter som en intressant bok. Får nog ta och skriva upp den på min ”att läsa lista”..
jag har en hel kategori som heter böcker, där finns massa bra tips!