Här sitter jag i mitt alldeles egna hus och det är verkligen dubbla känslor. Eller snarare finns det ingen tid för dem. David jobbar om dagarna och jag är själv med Estrid. Jag ägnar uppackning mer uppmärksamhet än henne vilket ger mig dåligt samvete och gör henne dödligt uttråkad. Jag kan inte riktigt ta in att jag ska bo här. Jag översköljs gång på gång av en något ångestfylld känsla av hur fanken ska detta gå. Hur ska vi klara detta? Jag får inte internet att funka och det är något lurt med elen på nedanvåningen. Didn’t see that one coming!
Jag packar upp och packar upp, flyttar och donar, packar upp kläder, tvättar sofföverdrag, letar efter Estrids leksak, hennes docka, hennes napp, NEJ INTE DEN NAPPEN DEN ANDRA, letar efter den andra nappen. Och svettas. Jag är igång hela tiden och livet utan barnkanalen är svårt. Ack så svårt.
David jobbar om dagarna och har de senaste två kvällarna städat ur vår lägenhet i stan. Han är mör och jag är mör. Och Estrid är uttråkad, nämnde jag det? Stackars flickebarn! Dagens höjdpunkt var att vi åkte och storhandlade. Men det ÄR en riktigt bra affär. ICA Toppen i Höllviken har verkligen allt. Och frukt- och grönsaksavdelningen var SÅ fräsch.
Såhär jag fattar, det tar tid att komma i ordning och det kommer ALLTID vara något att fixa med huset. MEN jag har längtat inte i veckor, inte i månader utan i åratal. Jag vill bara börja leva. Baka bröd och härliga bakverk, ligga i biblioteket och läsa läsa läsa, gå på kvällspowerwalk ner mot hamnen, ligga i en solstol på altanen. Framförallt så vill jag att hemmet kommer i ordning så att jag kan fota och blogga.
Framtidsoro, frustration och lite hederlig mammatrötthet, så kan man nog sammanfatta varför min glädje stundtals inte är sprudlande.
Så nu gör jag det enda vettiga, går till sängs. Jag har tjafsat en hel dag med min lilla tös och nu, en timme efter hon somnat, saknar jag henne redan. Jag lyfter över henne till mig så kan vi ligga nära och snusa på varandra och klappa på varandra. Lite hederlig mammakärlek.
Innan jag går och lägger mig vill jag bara säga några positiva saker. Vi har storhandlat och har massa fint och gott i kyl, frys och skafferi. Biblioteket har börjat likna något och soffan är monterad och samtliga överdrag nytvättade och krispigt vita. Min flyttpackning fick 9 poäng av 10 av flyttkillarna (ja!!) och Estrid har visat sig ha ypperlig smak. Jag vill att hon ska ha en bombastisk crazy megablommig tapet. Hon kräver rosa blommor. Jag sparade ner inspirationsbilder och hon valde stensäkert den hon gillade bäst. 8.000 kr!! Traumatiskt! Vad ska man säga, äpplet faller inte långt från trädet men en 8.000 kronors tapet i barnrummet är uteslutet. Jag som tyckte jag var crazy som tittade på dem som låg på 1.700 kr! Men bra smak har hon, det lilla flickebarnet! <3
Härligt med hus och visst är det som så att det typ alltid finns något att göra om man har hus.
Du ska se att när ni kommit i ordning så kommer allt kännas mycket bättre och du kan ta in att du faktiskt är husägare.
Ha en fin kväll
Kram Linda
Du har så rätt så. Bara nu när jag lokaliserat kaffekokaren, kaffe och filter så känns det genast lite bättre! =)
Du ser ett steg i rätt riktning i flytt kaoset att du hittat kaffebryggaren och det känns bättre.
Men nu när ni är 2 vuxna hemma sen på kvällarna då kommer ni ju hinna dubbelt så mycket än om man går ensam och packar upp.
Ser verkligen fram emot att se bilder då ni kommit i ordning.
Ha en fin dag
Kram Linda
Du har så rätt så rätt. Tack för all din pepp och kloka ord! <3
När jag är klar här hemma kommer jag och hjälper dig darling <3 Tar med Noah som sällskap till donnan, så kan du och jag packa upp och fästa tapetprover och spika upp tavlor.
ja det låter underbart!
Kommer bli superbra. Förändring tar ju lite tid även de som man längtat efter. Det är härligt med hus så ta det lugnt och andas:)
ja du har rätt, jag är bara så himla otålig!
Jag gick ju igenom det här för två år sedan (fast åt andra hållet) och det var jobbigt när inget var som det brukade (fast man ville ha det nytt och annorlunda). Diskmaskinen och torktumlande pep och plingade och jag blev fnoskig! Internetet strulade, ett dörrhandtag ramlade av och allt var stökigt och smutsigt och rörigt och jag tänkte ”VARFÖR gjorde jag detta”. Sen vaknar man upp en dag och vet varför man gjorde det, för då är det Hemma. Jag tror att man bara måste igenom den där övergångsfasen. I mitt fall hjälpte det med lite mer garn, vin och choklad kan jag ju tipsa om 🙂
Exakt så är det men saker faller ju på plats tillslut. Jag är väl bara otålig.
Hear you. Vet inte hur många ggr jag suckat över allt som behöver fixas på huset bara för att man ska få leva! Sitta ner och bara skörda frukten liksom, men det tar aldrig slut! ”Kan vi inte bara sälja skiten och köpa en stor lägenhet på Dockan och bli LYCKLIGA?!” Gastar jag ibland. Men man måste stanna upp och tänka att detta också är att Leva. Att ett hus är ett levande projekt som aldrig blir just Klart. Och vad klagar man på? Att trädgården inte är kul? Att köket kanske behöver bytas? Jag har suttit insett Klart hus i Tygelsjö. Varenda pinal stod där jag tänkte och varenda detalj var sprillans ny. Vad ville jag ha? Möjlighet till förändring, att förnya huset efter nya önskemål och nya barn. Dessa ”projektmöjligheter” man nu har, saknade när man bodde i ett hus som var Klart. Jag måste stanna upp ibland och se mig omkring och bara vara tacksam.
Du är så fin och har ju helt rätt! Jag ska bära med mig detta. Och visst är det så att man måste njuta av nuet och inte vara så stressad över att allt måste vara klart nu nu nu.