Såhär piggar jag upp mig när jag är deppig

Är mat förenat med tröst för dig? Det är det för mig. När jag haft en jobbigt, tråkig, tröttsam eller överväldigande dag längtar jag alltid efter att sjunka ner i soffan, framför något bra program och något gott i en skål. Sötsaker har blivit betingat med tröst för mig, och jag gillar det inte alls. Jag är medveten om att det är en del av den sjukdomsbild som medföljer de år av ätstörningar som jag levt med. Men den tiden är förbi. Ätstörningsmonstret är inget hot mot mig längre, men gamla vanor sitter i. Jag har under en tid försökt hitta en andra sätt att skapa den där omhuldande och mysiga känslan. (Tyvärr har det drabbat David som gång på gång får massera mina fötter medan jag med hundvalpsögon och darrande underläpp säger att denna dagen har varit SÅ SVÅÅÅÅR).

En varm dusch samtidigt som jag lyssnar på radio, följt av diverse cremer och sedan en varm och mjuk pyjamas. En kopp te med honung och sedan bums ner i sängen. Antingen med en god bok eller med min dator. Det skapar feelgood.

För vissa är det en rask promenad, för andra att städa undan i hemmet och för den tredje att metodiskt baka bröd. Man måste hitta det som får en att kurra av välbehag. Betyder detta att jag anser det vara destruktivt och farligt att äta onyttigt? Absolut inte. Jag tycker god mat är en essentiell del av ett härligt liv. Jag tycker det är det sorgligaste som finns när människor inte kan njuta av mat utan får ångest av den. Hela mitt livsmotto går ju ut på att få människor att njuta av livet och inte känna skam över den.

Men lagom är det magiska ordet. Jag vill inte behöva godis för att hantera en dålig dag. Därför lär jag mig nu att ta bort den delen. Den där betingelsen. Jag kommer gladeligen äta godis framöver, men av en annan anledning, på ett annat sätt. För jag vill kunna få mig själv att må bra av bara mig själv. Inte genom shopping, något ätbart, en dryck eller en bekräftelsekick. Jag vill ha en djuplodad och bottnad kärlek till mig själv och därför måste gamla mönster brytas. Det är varken destruktivt eller strängt, det är att vara snäll mot mig själv.