Idag kan kvinnor göra ett KUB-test, ett kombinerat test med ultraljud och blodprov. Detta prov kan visa sannolikheten om fostret har någon kromosomavvikelse så som Downs syndrom. Detta är en del i det som kallas fosterdiagnostik och stundtals blossar debatten om detta upp. Kritiker menar att dessa tester skapar ett slags elitsamhälle där bara ”perfekta” individer får leva. Föräldrar till barn med Downs syndrom tycker det är vansinne och menar att deras barn förtjänar livet och inte ska rensas ut.
Jag är inte en av kritikerna. Jag tycker det är väldigt positivt att vi har en förbättrad och mer säker fosterdiagnostik som idag erbjuds till fler och inte bara till de rika föräldrar som kunde betala för testet på en privat klinik. Jag förstår inte hur KUB-test kan betraktas som ett svårt etiskt dilemma. Om tekniken erbjuder en att få kunskap om sitt ofödda barn, och därmed fatta ett välgrundat beslut utifrån sina egna preferenser och livssituation, så är det väl inte alls märkligt att människor då väljer att ta tillvara på denna teknik. Jag säger inte att barn med Downs syndrom, eller andra funktionsvariationer inte förtjänar att leva, jag säger bara att föräldrar har rätt att välja bort ett tillstånd som skulle drabba familjen allt för hårt. Jag tror att den etiska aspekten handlar om moderskapet. Det finns fortfarande en djupt rotad bild att modern ska uppoffra allt. Att moderskapet är större än allt och att välja bort ett barn är syndigt. Jag tycker det är varje förälders rätt att välja bort ett sjukt barn om det går och det är något man vill.
För syftet med fosterdiagnostik är inte att skapa en elitvärld där bara perfekta får finnas. Syftet är att bara de personer som känner att de har tillräckliga förutsättningar för att ta hand om ett barn med särskilda behov ska behöva göra det. Om ett barn med Downs syndrom skulle innebära en livssituation man inte vill ha finns det inget fel i att välja bort det barnet. Samtidigt som att de föräldrar som aktivt väljer att behålla ett barn med Downs syndrom sannolikt kommer vara väldigt bra föräldrar för det barnet.
Nästan ingen ifrågasätter idag rätten till abort. Ett barn som kommit till i en oläglig tid kan tas bort. Det är en kvinnas rätt och ingen ifrågasätter varför. Det räcker med att hon inte vill ha barnet. Det är lika enkelt med KUB-test. Det räcker med att man inte vill ha ett barn med kromosomavvikelse.
Hur sedan varje enskild person väljer att förhålla sig till KUB-test och beslutet att behålla ett barn eller inte, är helt individuellt och inget jag har en åsikt om. Men att kritisera KUB-test och än värre skambelägga dem som väljer att ta bort fostret tycker jag är det som är det vansinniga.
Jag tycker inte heller man ska skambelägga någon – men jag resonerar iaf så här: man KAN inte välja bort alla ”tillstånd som skulle drabba familjen för hårt”. Det går inte. Det finns så många diagnoser som inte visar sig på fosterstadiet och barnet kan få grova handikapp under livets gång trots att de föds fullt friska. Om jag vill bli förälder måste jag vara beredd på alla tänkbara scenarion – för jag kan inte välja bort barnet i något annat senare skede i livet. Därför valde jag att inte ens göra KUB-testet, för att inte behöva ta ställning. Det var inte lätt eftersom jag själv har nära familj som fött barn med annan typ av kromosomförändring (trisomi 18 som de flesta barn dör av, till skillnad från DS) och det är klart att är barnet inte livsdugligt vill man ju veta det så tidigt som möjligt i en graviditet… Samtidigt, speciellt efter en högriskgraviditet som jag själv gått igenom vet jag ju också: allt kan hända. Barnet i magen kan dö när som helst, saker kan gå fel oavsett. Alla får göra hur de vill såklart, men att välja bort ett sjukt barn innebär ju inte att man får ett friskt. Du kan fortfarande få ett barn med särskilda behov – och vad är ”tillräckliga förutsättningar” för att ta hand om det? Det vet man aldrig på förhand, tror jag.
Abort är inte alls jämförbart, ingen ska behöva föda ett barn om de inte vill ha barn. Oavsett anledning. Men vill man föda ett barn måste man ju tyvärr vara beredd på att exakt allt kan hända med det barnet när man väl bestämt att sätta det till världen. En dag kanske det går att välja bort allt man känner att man inte har förutsättningar för att klara av och då kanske jag får ompröva mitt resonemang. Tills dess innebär en graviditet att jag måste ha med i beräkningen och vara villig att ta hand om det barn jag får, oavsett vilka komplikationer det kan komma att innebära. Jag kan inte välja bort barn med fysiska funktionshinder, CP-skador, bokstavskombinationer, kan inte välja att mitt barn inte ska drabbas av cancer eller olyckor osv. osv. Så visst, jag må KUNNA välja bort just Downs Syndrom, men jag kan helt enkelt inte motivera för mig själv varför just det är en diagnos som skulle få mig att avbryta en önskad graviditet, när allt möjligt annat som inte syns på nåt test är sånt jag måste vara beredd på att hantera.
Självklart kan man inte välja bort allt. Och man kanske inte ens vill det. Jag menar bara att om teknik finns för att screena något särskilt tycker jag inte att det är konstigt att folk dels använder tekniken, och dels fattar beslut där efter. Sen hur du personligen gör är ointressant i denna diskussion, för är givetvis din helt egna rätt att besluta om själv. Men på ett generellt plan tycker jag att KUB-test är tämligen oproblematiskt ur en etisk synpunkt.
Jag håller med Jasmin här och tycker att hon formulerade mina tankar väl. Jag tycker inte abort och KUB är samma diskussion alls. Det är en komplex fråga med viktiga etiska frågor kring människoliv och människovärde som rymmer så mkt mer än detta. Jag tycker inte att KUB-test är en enkel och problematisk fråga ur ett etiskt perspektiv alls. Den meningen gör mig ledsen.
Jag tycker inte KUB-testet är problematiskt alls. Och det är givetvis tråkigt att det gör dig ledsen. Abort och KUB handlar för mig i slutändan om samma sak, vill man ha detta barn eller inte. Sen kan det för den enskilda vara en svår fråga med många överväganden, men på ett principiellt plan är det inte alls svårt tycker jag.
Mycket bra ämne att ta upp detta tycker jag.
Jag kommer säkert få en massa skit nu från de som gärna skambelägger, men jag skulle faktiskt välja bort ett barn med en förändring, jag gjorde fostervattenprov när jag väntade min dotter. Men anledningen till att jag skulle välja bort det är för att jag är för gammal för att orka ta hand om ett så pass sjukt barn och allt vad det innebär med handikapp, barnen blir vuxna men et är fortfarande som barn i mångt och mycket i sitt tänkande och agerande, och är man 40 år så innebär det att man faktiskt är en ” gammal ” förälder och då sätta barn till världen som behöver mera hjälp genom livet än icke sjuka barn känns dåligt, delvis så har man inte samma ork längre och sen är det ju det faktumet att när mitt barn då är 20 år så kommer jag vara 60 år och kan de inte klara sig själva hur ska det då gå om man hastigt dör?
Jag har absolut inga problem med handikapp då jag jobbar med dessa människor alla dagar och de är helt underbara men man ser vilka ” svårigheter de har ”.
För mig handlar det inte om att det ska vara perfekta barn man får utan för mig handlar det om att jag verkligen inte skulle orka helt enkelt.
ALLA MÅSTE FÅ GÖRA DET SOM PASSAR DEM BÄST I LIVET, SÅ MAN SKA ALDRIG SKULDBELÄGGA NÅGON FÖR DERAS VAL.
Kram Linda
Du fick ingen skit och det är för att alla ni som läser denna blogg är så sjukt smarta och bra! vi tycker ibland olika men är aldrig stygga mot varandra. I denna diskussion är jag enig med dig om att man ska få bestämma själv. Jag tycker du är modig som vågar dela hur du resonerar i denna fråga. kram på dig!
Jag bara känner att jag verkligen inte skulle orka eller ha den energin som krävs för att ta hand om handikappade barn. Sen vill jag gärna ha ett barn till men skulle det visa sig att det var något så skulle jag välja så som jag skrev.
Tycker du är en fantastisk kvinna som lyfter alla möjliga olika ämnen i din blogg.
Kram Linda
tack! Det är roligt att denna blogg är en plats för massa olika ämnen. Det är ju mycket också för att ni läsare är intresserade av att läsa just om högt och lågt! <3
Jag har inga barn men jag skulle vilja ha chans att välja om det hade varit aktuellt. Att ta hand om ett barn med en diagnos kan vara hur jobbigt som helst! Viktigt att alla får chansen att välja!
och att vi inte skuldbeägger dem som väljer på ett annat sätt än man själv hade gjort.
Håller med dig (just nu i alla fall med den erfarenhet av livet jag har). Gillar din text! 🙂
tack kära du! du har nog en hel de erfarenheter i ditt liv du med.
Jättebra text, jag vill ha möjligheten att välja. När det väl kommer till kritan kanske jag inte hade valt bort ett barn med kromosom avvikelse men jag vill veta i förväg. Tycker inte heller det ska skambeläggas. Vissa saker andra gör tycker jag är outrageous men det betyder inte att jag lägger mig i vad de gör.
jag håller helt med dig! <3