Jag har längtat hela dagen efter att få blogga det här inlägget. För detta kan vara det mest knäppa jag gjort på länge. Jag gick på lantbruksmässa och de mest lantbruksaktiga skorna jag hade var mina silverboots. Redan det satte liksom tonen för hur lite jag passade in. Men vad gör man inte för att ge sitt barn en bra barndom?
Estrid tyckte det var livet! Man fick sitta i alla traktorer, fyrhjulingar, bussar, kranar och gud vet allt vad det var. Jag ställde mig bredbent och pillade in en prilla under läppen men jag lurade ingen. Att det var en storstadsböna på mässan var smärtsamt tydligt när jag av ren och skär fasa skrek när en bagge brölade. ”Det är verkligen faror här överallt” flämtade jag till David.
Min chef har djur och en sekund in på mässan insåg jag att denna mässa verkligen var hans våta dröm. En timme senare hörde jag en chockat ”Frida, vad i hela fridens namn gör du här!?” och japp, det var chefen det. Djupt försjunken i samtal om hökvalité. Hans bagge var på mässan och vi fick VIP-tillgång till Herr Ullman. Herr Ullman och jag blev inte vänner, vi valde att ha en professionell och något kylig relation till varandra.
Vi var där med Madde, Jonas och två av deras pojkar och det var fint att se barnen så glada över alla spännande grejor. Men själv tänkte jag att måtte min dotter framöver intressera sig för konst, musik och spaupplevelser.
Denna bild får mig dock att tro att spåupplevelser går fetbort när man kan sitta på stora motorcyklar/fyrhjulingar/en grej man kör på landet med.
Detta var dagens höjdpunkt. Hästridningen. Först ville hon inte alls. Sen kanske hon ändå ville. Jag lyfte upp henne på den faktiskt väldigt stora hästen. Hästen tog några steg och sedan fick det räcka. Men vi prisade henne för att hon faktiskt vågat prova. Att hon verkligen är så himla modig. Jag var moderlig och gick bredvid hästen och henne (men det kan ha kommit lite kiss när den frustade till) och försökte efter bästa förmåga verka lugn och cool. Men nä, sanningen är att jag och djur bara inte går ihop. Alls.
Och vad är jag egentligen för människa som går på lantbruksmässa i silverboots och gucciskärp och tycker att jag dressed the part?? Det var som om Elisabeth Taylor trippade runt och undvek kobajshögarna. Och ingen prilla i världen kunde ge mig värdigheten tillbaka i lantbrukarnas ögon.
Man blir ju glad hela dagen när man läser dina inlägg. Älskar blandningen mellan skönhetstips och helt vardagliga saker om familjen. Min fredag är räddad.
tack fina du! Din kommentar gjorde mig verkligen glad. För hela målet med bloggen är ju att du som tittar in här ska må bra när du är klar med ditt besök! <3 Ha en underbar start på veckan!