Vi blev nappfria på 10 minuter!!!

Häromkvällen pratade jag och Estrid om att hon ska till tandläkaren om några veckor. Jag berättade för henne att tandläkaren kanske kommer be henne sluta med nappen. Hon frågade varför. Jag berättade att napp på stora barn inte är så bra för tänderna. ”Jaha, men då slutar jag nu då” sa hon. Jag förklarade att hon inte behövde sluta prick just nu. Att vi kunde prata om det lite till. Kanske öva. Men nej, hon ville sluta prick just nu.

Nattningen gick bra. Den tog längre tid än vanligt. Vid några tillfällen blev hon uppgiven och sa att det inte skulle gå att somna utan nappen. Men jag peppade. Jag klappade och masserade, hummade och sjöng, berättade om och om igen hur modig och stark hon är. Att hon kommer klara det. Att vi gör det tillsammans. Och hon somnade. Inget gråt. Inget tandagnissel. Bara lugn sömn.

Dagen efter var jag tvungen att gå till jobbet. Jag kände samtidigt att det var viktigt att verkligen göra det här rejält när hon väl bestämt sig. David och Estrid la om några planer och åkte in till Malmös nappträd. David skickade foton och filmer från platsen. Estrid fick trä alla nappar på ett glittrigt snöre hon själv valt. Hon valde gren och så hände de tillsammans upp napparna. David höll ett litet tal till Estrids och även napparnas ära. <3 Dör av den gulligheten. Efter jobbet åkte jag till leksaksaffären och köpte några presenter. Idag ska vi äta middag med festliga glass och efterrätt och Estrid ska få sina presenter.

Tänk så enkelt det var att sluta med både blöja och napp. Vi bara väntade på att hon själv skulle bli redo. Min lilla mysmus är så stor. Jag är inte alls ångestfull inför att tiden går fort. Tvärtom så njuter jag enormt av att se henne utvecklas och växa. Jag ser redan nu så många drag i henne som jag vet kommer ta henne långt. Hon håller på att växa upp till en väldigt förståndig och ljuvlig flicka. Jag är så stolt över henne. Så att hela bröstet vill sprängas. Och då börjar jag alltid gråta. Då säger Estrid till pappa att ”nu gråter mamma glada tårar igen”.

Ikväll ska jag fira min dotter. Ge henne för många pussar och kramar. Ge massa kel och närhet. Hålla tal om hur otroligt stolt jag är över henne. Skåla för henne. Skämma bort henne. Få henne att känna sig stor, viktig, betydelsefull och stolt över sig själv. Så som mitt bröst sprängs för henne, så ska hennes bröst kännas inför henne själv. Hon ska ta varenda steg på denna jord med ett bröst fyllt av självkänsla och självkärlek.