
Hemma hade vi en låda med frigolitbitar. Estrid frågade oskyldigt om man fick leka lite med dem. Kan du väl, sa jag. Det var jätteskoj. Hon tog isär dem i små bitar och sa att det snöade i kartongen. Överväldigad av att Estrid kunde leka själv så länge passade jag på att gå runt och städa och fixa i köket. Det var så skönt med lugnet. Tystnaden. Tystnaden…? TYSTNADEN!!

Det var allt för tyst och jag när jag tittade mig runt i köket låg all frigolit på golvet. Små små friggolitkorn var prick överallt. Och Estrid var helt borta. Jag hörde hur hon sprang runt på ovanvåningen. Och hur det regnade två små strumpor, en byxa, en tröja och slutligen en trosa nerför trappan. (Inte för att vi brukar slänga smutstvätten nerför trappan, men ändå).

Ner kom en baddräktsklädd flicka redo ”att simma i snön”. Och som hon simmade. Hon simmade på rygg, på mage, på sidan och på gumpen. David tittade på med panik i blicken och jag med fniss i halsen. Vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att det är bara lite frigolit. Det går att dammsuga upp. Så lilla flickebarnet fick simma tills hon tröttnade. Sen fick vi förvisso plocka friggolitprickar ur håret, ur mattor och vid vägglister ohne ende. Men det var faktiskt himla skoj att titta på uppfinningsrikedomen.

Nästa gång kommer jag dock möjligtvis slänga frigolit i soporna lite kvickare. Inomhussimning i snö behöver man bara göra en gång i halvåret om du frågar mig. Men visst blir man full i skratt av barns busighet och uppfinningsrikedom! Och hade detta hänt för några månader sedan hade jag sagt nej och direkt börjat städa. Tyckt att det hela var jobbigt. Men så hörde jag en intervju med en internationellt erkänd vetenskapsman. Han fick frågan varför barn inte intresserar sig för vetenskap. Han sa ”därför att föräldrar tar bort barnens experimentlusta”. Han menade att barn ofta bara får göra det som vuxna tycker är lämpligt. Och då avsåg han inte att föräldrar avhåller barn från farliga lekar utan lekar som kan vara lite besvärliga för att det blir blött, sandigt eller mjöl över hela golvet. Han menade att det där vattnet, sanden eller mjölet är enkelt att städa upp, men att det för evigt kan väcka barns intresse och lust inför vetenskap och experiment. En verklig tankeställare för mig.
När det blir alldeles tyst
Du kanske också gillar...
God jul vänner!
Då var dagen äntligen här! Julafton! Vi tog alla sovmorgon till halv tio (!) och åt sedan en julfrukost, med varm choklad i våra julkoppar. Dagen kommer bli lugn och skön. Snart åker David och Estrid till blomsteraffären och köper lite julblommor och jag ska duka bordet. Vi blir åtta vuxna, ett barn och en … Continued
En pangig möhippa!
Förra helgen välsignades jag med en möhippa! Det började helt sinnessjukt. Tidigt på morgonen börjar David spela Sex and the city-låten svinhögt. Kan du sänka!?!?!?!?!?! vrålade jag. För att vadå, det är helt normalt att David spelar den låten på morgonen? Men det var så tidigt att jag inte riktigt kopplade det. Helt plötsligt hör … Continued
Mina mål för 2022
Mål för mig är detsamma som önskningar och drömmar. Jag vill hellre att de ska vara bombastiska och kittlande än praktiska och trovärdiga. För då brukar jag kommer längre och ha roligare på vägen. Men om man har den approachen är det viktigt att inte bli besviken om man inte når målen, utan snarare fira … Continued
Vad jag lärt mig om mig själv under mitt första år som förälder
1. Jag är jättestark. Tänk, om man får lov att ha ett inlägg där man pratar om sig själv, vilket år jag haft och ändå har jag lyckats ta mig igenom det. Jag är stark som kunde söka hjälp. Jag är också stark som har kunnat gå vidare utan att känna bitterhet. Och jag är … Continued
En studie i sann romantik
Igår visade vi prov på sann romantik. Som du vet hade vi en barnfri kväll. Jag köpte allt som David tycker om, rökta räkor, bröd, mozzarella och tomatsallad, avokado med salt och chili. Typ så. Vi åt middag tillsammans i lugn och ro. Inget spill och inget förmanande. Vi lyssnade på lugn jazz utan någon … Continued
Släktkalas för min femåriga dotter
På fredag fyller vår fina dotter fem år. Det är inte klokt vad tiden går. Jag uppskattar så mycket hennes ålder nu. Det är finurligt, ömsint, envist, motsträvigt, bråkigt, kärleksfullt och utvecklande. Vi hade ett litet släktkalas i söndags där mina föräldrar och Paula med familj kom. Estrid hade också en av sina bästisar med … Continued
Haha 🙂