Hemma hade vi en låda med frigolitbitar. Estrid frågade oskyldigt om man fick leka lite med dem. Kan du väl, sa jag. Det var jätteskoj. Hon tog isär dem i små bitar och sa att det snöade i kartongen. Överväldigad av att Estrid kunde leka själv så länge passade jag på att gå runt och städa och fixa i köket. Det var så skönt med lugnet. Tystnaden. Tystnaden…? TYSTNADEN!!
Det var allt för tyst och jag när jag tittade mig runt i köket låg all frigolit på golvet. Små små friggolitkorn var prick överallt. Och Estrid var helt borta. Jag hörde hur hon sprang runt på ovanvåningen. Och hur det regnade två små strumpor, en byxa, en tröja och slutligen en trosa nerför trappan. (Inte för att vi brukar slänga smutstvätten nerför trappan, men ändå).
Ner kom en baddräktsklädd flicka redo ”att simma i snön”. Och som hon simmade. Hon simmade på rygg, på mage, på sidan och på gumpen. David tittade på med panik i blicken och jag med fniss i halsen. Vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att det är bara lite frigolit. Det går att dammsuga upp. Så lilla flickebarnet fick simma tills hon tröttnade. Sen fick vi förvisso plocka friggolitprickar ur håret, ur mattor och vid vägglister ohne ende. Men det var faktiskt himla skoj att titta på uppfinningsrikedomen.
Nästa gång kommer jag dock möjligtvis slänga frigolit i soporna lite kvickare. Inomhussimning i snö behöver man bara göra en gång i halvåret om du frågar mig. Men visst blir man full i skratt av barns busighet och uppfinningsrikedom! Och hade detta hänt för några månader sedan hade jag sagt nej och direkt börjat städa. Tyckt att det hela var jobbigt. Men så hörde jag en intervju med en internationellt erkänd vetenskapsman. Han fick frågan varför barn inte intresserar sig för vetenskap. Han sa ”därför att föräldrar tar bort barnens experimentlusta”. Han menade att barn ofta bara får göra det som vuxna tycker är lämpligt. Och då avsåg han inte att föräldrar avhåller barn från farliga lekar utan lekar som kan vara lite besvärliga för att det blir blött, sandigt eller mjöl över hela golvet. Han menade att det där vattnet, sanden eller mjölet är enkelt att städa upp, men att det för evigt kan väcka barns intresse och lust inför vetenskap och experiment. En verklig tankeställare för mig.
När det blir alldeles tyst
Du kanske också gillar...
16 – min första kyss
Detta ljuvliga lilla silverhjärta, med ett E, fick Estrid av våra vänner på hennes namngivning. Hjärtat får symbolisera historien om min första kyss. För man må ha kysst många grodor och en hel del kyssar har varit helt annat än bra, men min första kyss var fenomenal. Precis exakt så underbar som man drömmer om … Continued
Vi bjöd på restaurang fast hemma
Jag, David och Estrid har fått agera testfamilj åt ett nytt koncept som Grand Hotell i Lund vill starta upp. Nämligen färdiglagad mat som bara är att värma upp hemma. Vi har fått i uppdrag att äta tre olika rätter och därefter skicka in svar på ett frågeformulär. Som den ambitiösa kvinna jag är tog … Continued
Vi njuter helg och ge mig odlingshjälp
Vilken helg vi haft! Så pass ljuvlig att jag inte haft en sekund att sätta mig ner och göra dagens inlägg. Ska vi ta en titt på min lördag och söndag? I lördags morse såg jag att mina små tomatplantor växt till några små spröda gröna strån. <3 <3 <3 MEN vad gör jag med … Continued
Stora flickvänslistan
Jag gav er stora pojkvänslistan häromdagen och nu tänkte jag att David skulle få svara på samma frågor. (Hoppas han svarar likadant som jag!). Jag ger er härmed, med David som gästbloggare, stora flickvänslistan! Hur länge har ni varit ihop? I lite mer än 8 år. Hur träffades ni? Vi träffades på en fest i … Continued
Tirups örtagård och lions loppmarknad
På midsommardagen var vi på en så himla mysig utflykt! Jag hade skrivit upp att det var lions loppis på midsommardagen så vi styrde bilen till Klågerup. Det ser kanske inte mycket ut för världen, men vi gjorde en hel del fynd! Stay tuned till längre ner i inlägget. Efter loppisen kände vi oss inte … Continued
Döden säger nej
I fredags blev jag och min mamma bjudna på lunchföreställning på Malmö Opera. Efter lunch fick vi se kammaroperan ”Döden säger nej”. Jag blev så starkt berörd att jag kände att jag var tvungen att berätta om upplevelsen och operans bakgrund för er. Under lunchen talade Jan Mark som är den som gett operan sin … Continued
Haha 🙂