Mina kära vän Anna Manell tipsade mig om boken ”Headscarves and hymens – why the middle east needs a sexual revolution”, av Mona Eltahawy. Vilken bok! Men innan jag berättar om själva boken måste vi prata om det här med kulturrelativism. Det är ett begrepp man ofta hör i debatter men det är för många väldigt otydligt vad det egentligen betyder. Kulturrelativism innebär att man relativiserar kulturer. Det betyder att man tycker att en kultur ska värderas utifrån sina standarder, värden, villkor och sammanhang. I verkligheten innebär det dock att man gör skillnad på svenska kvinnor och kvinnor som lever i en utländsk kultur. Den politiska vänstern är kulturrelativister vilket märks när man talar om hederskultur. Under en lång tid vägrade vänsterfeminister att tala om hederskultur. Man ”ville inte peka ut en grupp” utan hänvisade istället till det generella begreppet mäns våld mot kvinnor. Problemet med det är att det inte går att dra ett likhetstecken mellan mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck. Hedersförtryck är en del av mäns våld mot kvinnor och måste hanteras utifrån sin specifika problematik. När kulturrelativister fortsätter vara tysta för att ”respektera andra kulturer” visar de bara respekt för de förtryckande och konservativa delarna i den kulturen. Deras tystnad gör att barn fortsätter bli fråntagna sina mänskliga rättigheter.
Allt hedersförtryck handlar om att kontrollera flickor och kvinnors sexualitet och att deras oskuld bevaras. Hederskultur är en oskuldskultur. Det är därför vi ser invandrarflickor som i väldigt ung ålder tvingas bära slöja, som inte får simma med pojkar eller delta i sexualundervisning. Det är därför vi ser barngifte och tvångsgifte i Sverige. Det är därför flickor i vårt land könsstympas här, eller i hemlandet. Hederskultur är även något som vi idag framförallt ser i klaner från vissa delar av Afrika, Mellanöstern och bland kurder.
Författaren till denna bok är själv från Egypten. Vi får följa hennes resa till feministiskt uppvaknande och hur hon efter mycket vånda tillslut lyckas bryta från oskuldskontrollen och själv väljer när och med vem hon vill ha sex. Hon visar hur flickor och kvinnor i Mellanöstern och norra Afrika lever under en enorm kontroll där deras rättigheter är extremt begränsade. Boken inleds med följande citat: ”To the girls of the Middle East and North Africa: Be immodest, rebel, disobey, and know you deserve to be free”.
Boken pinpointar det vi liberala feminister pratat om under en lång tid. Många arabiska kvinnor lever i en kultur som är direkt fientlig mot dem, uppmuntrad av männen. Trots olika uppror och revolutioner i Mellanöstern fortsätter kvinnor tvingas till beslöjande och att stanna i hemmet. De får inte köra bil, röra sig utomhus utan följe av en man, de får inte välja vem de ska gifta sig med och de har stora svårigheter att skilja sig. I vissa länder riskerar kvinnan att tvingas gifta sig med sin våldtäktsman för det är så HAN kommer undan ett straff. Författaren berättat att hon som 15-åring traumatiserades in i feminismen. Och det är ett så fantastisk uttryck, och något jag tror många kvinnor kan känna igen sig i. Orättvisorna och kvinnors utsatthet kommer över en med sådan kraft att man de facto traumatiseras in i feminismen.
Mona Eltahawi berättat om hur svårt det var för henne att ta av sig slöjan. Hon började känna sig kvävd av den. Den drog alltid åt runt halsen och hon kände sig begränsad och instängd. Hon saknade att få känna vinden i håret. Samtidigt var hon feminist och tyckte att det var hennes feministiska rätt att välja att bära slöjan. Dock lärde hon sig att det var betydligt enklare att ta på sig slöjan än att ta av den. Det var då hon insåg att fritt val inte alltid är ett fritt val.
Boken är aktuell, intressant, modig och feministisk. Den är ett måste i varje kvinnas feministiska bibliotek och jag tror jag markerade text på nästan varannan sida. Den är helt enkelt fylld med tankeväckande material. En helt fantastisk bok! Läs den! As always – det är en order!
