Även om jag älskar stunden under en rättegång när man får in den perfekta frågan som leder fram till det perfekta och avgörande svaret så är det inte adrenalin som får mig att känna mig levande. Jag har aldrig gillat kickar. Jag har aldrig testat bungyjump eller fallskärmshoppning. Jag gillar inte att resa och hatar överraskningar. Jag känner mig levande av raka motsatsen till allt det där.
När jag föreställer mig en situation där jag är riktigt levande så är det alltid i den vardagliga situationen. Fram tills typ nu kom Estrid in till oss varje natt. Nu sover hon oftast hela natten i sin egen säng. Och jag gillar det inte alls. Att vakna av en varm liten kelgris som är rufsig och rosig om kinderna får kärleken att spira i hela kroppen. När hemmet är städat och morgonradion låter tyst i bakgrunden och vi äter frukost tillsammans. En lång helgfrukost med extra allt och flera koppar kaffe.
Jag tycker om att bädda av sängarna och bädda rent. Gå runt hemma i tofflor och pyjamas hela dagen och pyssla med lite allt möjligt. En tom helg där vi kan göra precis vad vi vill. Jag älskar att gå och handla med Estrid. Hon är min bästa hjälpreda och hon kör kundkorgen, slår in koden när jag ska betala och springer i förväg och tar en lapp till postutlämningen om kön där är lång.
Det är de små sakerna som skänker mig störst liv. När jag kan vara helt stilla i ögonblicket och bara ta in. Som häromdagen när Estrid gjorde ett stort collage. Hon valde bilder från mina modetidningar och klippte ut dem. Sen limmade hon fast alla bilderna till ett collage. Under tiden gick jag runt och pysslade. Städade lite i köket, lyssnade på Studio ett och slog mig ner hos henne då och då för att hjälpa till med något.
Jag känner mig levande av att varje dag när jag ser eller hör något så längtar jag alltid efter att få berätta det för David och Estrid. Att jag efter elva år med David fortfarande längtar efter våra samtal och dela saker är magiskt tycker jag. För de som inte gillar vardagslivet måste alla dessa dagliga rutiner vara hur tråkiga som helst. Men för mig är det de viktigaste inslaget i livet. Tänk så mycket vardag vi har och så hemskt det måste vara för dem som inte gillar det där vardagliga och ordinära. Det kan inte vara roligt att alltid bara känna sig levande vid de där stora extraordinära tillfällena.
Jag är tillfredsställd av två koppar kaffe och Melodikrysset på lördagsförmiddagen. Då känner jag att jag verkligen lever.
Så himla bra skrivet! Jag känner igen mig så väl. Familjen är min bas och allt utgår från den och deras välbehag. Sen går vi all in på jobbet men stänger lugnt den dörren när vi kommer hem. Fatta vilka powerwomen vi är i vårt gäng ändå ❤️ Dessutom läste jag en artikel om barns bästa, minns för mitt liv inte var. Men den gick i alla fall ut på att det är inte fina saker, prylar, eller roliga aktiviteter eller andra yttre attribut som gör att barn är trygga hemma och trivs, det är det lilla. Ljus på bordet, rutiner och mys som gör att barnen känner sig trygga hemma.
Så fint att det är de lilla sakerna som gör barnen trygga. Tänk om fler föräldrar visste det då hade kanske oron inte varit så stor.